Jessicas berättelser

.. fast inte lika mycket. Har fullt upp hela tiden förstår inte var tiden tar vägen?? För ngn vecka sedan så var min sambo rätt säker på att han som står utanför systemet och säljer tidningar ( hemlösas tidning) stod utanför Hemköp i Laröd och idag fick jag det bekräftat, han var verkligen där. Han är ihärdig och säger samma sak.. Det är inget fel men jag känner mig faktiskt förföljd…
Varför är han där jag är hela tiden? Vet han var jag bor.. snart står han väl utanför huset.. köpa tidning? Hemlösas nummer… Undra om han känner igen mig på riktigt ? Jag vet ju vem han är iallafall. Han kanske tror jag förföljer honom?
Har börjat springa dessutom, vad det nu ska vara bra för men det är nog till någon nytta…? Kommer starta en blogg om enbart mitt springande om hur det går och sådär.. Typ när jag klarar att springa min superkorta runda utan att stanna och sådär…
Får väl se om ngn kommer läsa.. Jag kommer göra det iallafall för att kunna se tillbaka och se om det blev ngt framsteg. Typ vissa skuttar ju rundor fem sex km medan jag kämpar med en och en halv…
Puss och kram

Jag kan ju inte hjälpa ibland att jag är som jag är. Eller kan jag det? Jag vill alla väl men ibland blir det fel. Jag älskar verkligen det jag har i livet just nu men önskade kanske ändå att vissa kunde prata med mig och berätta vad jag gör för fel.
Förstår inte ibland vad jag gör för fel för det är ju inte meningen . Jag tror ändå att det är så att jag gör fler fel än många kanske? Eller så är jag bara missuppfattad?
saknar vissa….
Önskade att andra kunde förstå mig…
Vill bo i vårt radhus… Vill ha allt jag inte haft…
Är älskad det vet jag….

Sådär ja nu ska det bli diet igen i en månad.. Herregud hur ska det gå? Är redan sugen på en massa saker. Kommer dock bli så nöjd om jag fixar det. Jag har verkligen gått upp i vikt och vill verkligen gå ner lite. Jag har gjort detta innan och det gick bra och denna gången är det inte lika illa som då så det ska väl fungera. Det som är skillnaden är att då var jag föräldraledig och nu jobbar jag.
Det ska fungera varje dag och jag ska verkligen göra detta…Kommer nog kännas lite sådär på helgen bara men det är bara några helger. På påskafton ska det upphöra ett tag… Då är det ju flyttdags typ och då måste man ha det lite bra. Men nu en månad så kör jag. Ska bli kul att se sedan om det har hjälpt, men det måste det ju göra eftersom hela kosten läggs om och jag kommer sluta äta vissa saker eller typ alla saker.
Idag har jag varit på sjukhuset och gjort ultraljud för att se om jag har gallsten och det får jag reda på om en till två veckor. Det ska bli skönt att få veta om det är det som är felet. Jag kom på att jag blir nog lite orolig ifall det inte är det för vad skulle det annars vara?
Får väl skriva här hur det går en gång i veckan med dieten och sådär.

Man är olika och även om samma sak händer två människor så reagerar man på olika sätt. Jag kan också meddela att två olika jobbiga saker kan kännas enklare för den ena än den andre eller så har man samma känsla för bägge. Man kan aldrig jämföra jobbiga saker med varandra och tro att man har det värre för känslorna för olika saker är detsamma.
Mmmmm livsfilosofen är i farten igen. Om jag säger att jag har det lite jobbigt och berättar det för någon så vill jag inte höra: – Men jag har det ju ännu värre. Man kan inte mäta. Det finns inte en möjlighet, man har liksom gått igenom olika saker i livet. En människa kan tycka att man har det jätttejobbigt med pengar och en annan har det jobbigt med en relation eller med båda men känslan kan vara den samma för bägge.
Som jag har det jobbigt med en sak just nu men jag kan ändå sitta och lyssna på andras problem utan att väga in mina egna i deras för de behöver också prata av sig och ventilera för att må bättre. De behöver ha råd och vägledning precis som jag behöver. Jag är inte bäst i världen, det finns tusen fel på mig, men säg aldrig att jag har det jobbigare för ingen vet hur jag känner med saker eller vad jag har gått igenom. Det finns vissa som vet allt, vissa vet mindre och jag väljer klart det själv.
Jag tackar min vän som på något sätt igår kände på sig att jag behövde lite omtanke. ( Det räddade min eftermiddag)
Idag var jag så tacksam när jag fick gå tidigare från jobb för att jag ska öppna i morgon. Jag klagade verkligen ,men jag är också trött..
Inte tröttast i världen kanske, men trött….
Jag är också så tacksam för att radhuset är nära nu och livet ändå är rätt underbart, men trötta dagar är det lite nött i kanterna…

Hur beroende är vi inte av att saker fungerar. Jag hämtade min sjuka dotter i måndags och i bilen bajsade hon ner sig ( jo stackaren). Jag sätter henne i vagnen och lägger också en massa kassar i bagaget ( på vagnen) . När jag kommer in i trappen så är hissen sönder. Jag överväger vad jag ska göra. Det är sådana spiraltrappor så det går ju inte att dra upp vagnen i heller. Först tar jag ungen som jag ställer i hallen, sedan ner och hämtar kassarna, sedan överdelen av vagnen och till sist chassit. Mellan gångerna får jag låsa dörren och min dotter får stå själv snällt och vänta, nerbajsad, stackaren ( ja vilken dum mamma jag känner mig som). Det var antingen ta in vagnen direkt eller riskera att den kanske blev stulen.
Vi är rätt många i familjen varannan vecka och då blir det en massa disk ( en himla massa) och diskmaskinen har gått sönder. Jag hatar att diska och hur mycket jag än diskar så blir det liksom mer hela tiden. Det är jättejobbigt.
Så vi är verkligen beroende av tekniken och det underlättar i tid om inte annat att slippa släpa vagnar och stå och diska typ tre gånger om dagen..