Kan det vara så bra?

När jag verkligen har allting som jag vill ha så undrar jag om det verkligen kan vara så bra? Det är precis som att bara för att man har haft det dåligt så utgår man från att något kommer hända så att det blir dåligt. Det är så skönt att slippa ha ångest för vissa saker, det är också skönt att kunna sova som normala människor gör.
Jag längtar så till jag ska flytta och få det som jag länge har velat ha i livet men som jag inte har haft. Det jag har nu är trygghet, mina älskade barn och någon som verkligen är där för en och för min familj. Bara känslan över att kunna räkna med att den personen man lever med verkligen hjälper en med saker som man inte klarar själv.
Det är först nu när jag tittar tillbaka på året som gått (eller ja ett och ett halt år) som jag förstår hur jobbigt jag har haft det och hur dåligt jag har mått ibland. Hur man bara flippar ut och tycker att det är okej. Men att flippa ut kanske var bra för det var då jag förstod vad jag behövde i livet och en dag satt han där på en stol framför mig. Han som skulle få en helvändning på mitt liv men ändå att jag behöll mina sidor. Varje dag är inte en dans på rosor men det är så mycket lättare nu. Jag har blivit mycket lugnare och harmonisk ( jag vet det kan man inte tro) och har bättre tålamod.
Det finns saker i livet som man inte kan ändra på för det är gjort men framtiden kan man påverka.