I veckan så reflekterade jag över en sak som jag stört mig så mycket på. Det är inte ens normalt att jag ska störa mig på det över huvudet taget. För vem bryr sig egentligen?
Iallafall så var det en morgon och jag skulle gå till bilen. Det är då jag upptäcker det: Grannen under mig har äntligen klippt sin häck. Då kommer jag på att jag tänkt ganska mycket på denna häck. Att det var dags att klippa den och att det spretade ut grenar när man gick förbi. Tänkte på at grannarna har klippt sina men inte dem och så vidare. Ett störningsmoment varje gång jag gick till och från bilen tydligen i min hjärna.
När jag väl hade reflekterat över att den var klippt då kommer nästa fundering: När hände detta? På natten? Inte märkt ett enda ljud, inget skräp i heller, inte sett någon göra det alls. Jag borde väl ha märkt det? Eller?
Helt rakt och fin klippt och inget spår att den ens blivit klippt förutom att den är perfekt. Det är ungefär så här min hjärna fungerar. Tänker på saker som inte ens är väsentliga eller viktiga. Går runt och funderar på andras häckar tydligen. Har ju inte ens en själv. Det är skönt att veta var jag lägger ribban i min hjärna så jag vet hur den fungerar.
Nu får den väl hitta något annat att störa sig på. Nu ska denna hjärna som tydligen håller på att gå i pension ut och kolla till sitt förråd och laga någon typ av mat.