Jag vet inte riktigt vad som hände? Det var inget jag planerade alls. Nya frågor i livet jag ställt mig är: Hur dåligt kan man må? Hur gör man för att komma vidare? varför händer detta mig? Vill jag verkligen jobba hela livet? Är detta meningen med livet?
Har nog aldrig känt mig så dålig och värdelös. Som att jag inte klarar av något, fast jag alltid klarat av allt i livet. Hur känslor kan ta över och man bara inte kan lämna lägenheten ens utan att det blir världens största utmaning. Helt skakigt, klarar jag det här?
Nu är det förbi i alla fall och jag kan gå ut och leva ganska normalt. Vissa dagar kan man fråga sig själv om jag blivit typ tre år. Känner inte för att göra något. Vill bara vara hemma.
En ny fas i livet som ska tas förbi och är förhoppningsvis förbi den snart med lite hjälp av yttre faktorer. Är ungefär där jag är med allt just nu. Vill bara att det ska bli jul så att det har blivit ännu bättre.
Det positiva i det här är att jag har många som stöttar mig både på jobb och privat och tillåter mig att faktiskt må dåligt och vara den halvt värdelösa personen som jag känner mig. Fast ingen tycker det, är bara jag som tycker det. Är så glad för alla barn på jobb också som överöser en med roliga tankar, kramar och kärlek. Och kanske kanske är det här det positiva i det negativa som skulle hända för att jag skulle värdera livet lite annorlunda.
