För några veckor sedan skulle jag handla på Maxi och drar mitt icakort och tar en scanner. Scannar två påsar och sedan hör jag någon ropa: Jessica. Jag svarar inte, känner ju ingen där. Det ropas mitt namn igen och jag lyfter blicken. Där står en väldigt snygg kille och tydligen har jag tagit hans scanner istället för min egen.
Ger han min och säger att han får ta bort de två påsarna jag slagit in. Det gör han men sedan är han osäker på om det blivit rätt så det är hans och min är min. Jag kommer på att om han sätter tillbaka sin och drar kortet igen så blir det rätt. Det jag tror ska hända händer inte alls. Han kan inte hämta ut en ny scanner alls, lyser rött och måste kontakta kundtjänst. Jag erbjuder mig att följa med så att det blir rätt. Tänker att allt det här är ju mitt fel.
Han bara: Den där kön står inte jag i. Jag bara nä men vad gör vi då?
Det slutar med att han handlar utan scanner säger hej då till mig och säger att jag får ha en fin kväll. Sedan var han puts väck. Han sa att det inte gjorde något alls. Stackaren.
Min dotter var med och hon tyckte detta var lite pinsamt. Men som allt annat så är det ju sådant som händer om man är med mig.
Nu kan man ju fundera: Kommer jag någonsin träffa honom igen? Vissa människor träffar man bara i vissa situationer men inte annars. Vissa människor dras man med hela livet.
Hej hopp!!