När känslorna i mig börjat läcka ut. Visa sig på andra sätt än vad de brukar. Som ett vandrande nervvrak fast andra inte ser det. När varje sak man ska göra känns som en enda orolig ångestskakande handling. Det syns inte ,men känns som hela jag skakar. Ångest, utbrändhet.
När man börjar gråta och inte kan sluta. Man undrar om man blivit galen. När minnet ger upp och du minns inte om du sagt saker eller inte. Du minns inte att altandörren fortfarande är öppen för du tror du har stängt den. Totalt förvirrande. Men det är bara ångesten som tagit över livet ett tag. Först ta tag i problemet, pausa vissa delar av livet. Ladda om, starta om på ett litet annat sätt.
Det var så det blev plötsligt nu. Helt från ingenstans.
