Tekniken

Hur beroende är vi inte av att saker fungerar. Jag hämtade min sjuka dotter i måndags och i bilen bajsade hon ner sig ( jo stackaren). Jag sätter henne i vagnen och lägger också en massa kassar i bagaget ( på vagnen) . När jag kommer in i trappen så är hissen sönder. Jag överväger vad jag ska göra. Det är sådana spiraltrappor så det går ju inte att dra upp vagnen i heller. Först tar jag ungen som jag ställer i hallen, sedan ner och hämtar kassarna, sedan överdelen av vagnen och till sist chassit. Mellan gångerna får jag låsa dörren och min dotter får stå själv snällt och vänta, nerbajsad, stackaren ( ja vilken dum mamma jag känner mig som). Det var antingen ta in vagnen direkt eller riskera att den kanske blev stulen.
Vi är rätt många i familjen varannan vecka och då blir det en massa disk ( en himla massa) och diskmaskinen har gått sönder. Jag hatar att diska och hur mycket jag än diskar så blir det liksom mer hela tiden. Det är jättejobbigt.
Så vi är verkligen beroende av tekniken och det underlättar i tid om inte annat att slippa släpa vagnar och stå och diska typ tre gånger om dagen..

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Ett svar på Tekniken

  1. Rebecca skriver:

    Usch, låter inget vidare. ”Maskinerna är våra vänner, utan dem inget paradis.” 😉

Lämna ett svar