Förnyelse..

Har svårt att hantera förändringar som jag verkligen har sett fram emot…
Jag försöker få dem till vad jag ville få dem till på två minuter men det kanske tar typ lite längre tid än så.
Det är som när jag försöker planera mitt körande till jobb, det går inte. De håller på att renovera vägen eller något ( Ja vad vet jag). På morgonen i måndags så var det lång kö till jobb och då tänkte jag att det var lugnt att köra hem iallafall, det var ju bara det att de har bytt sida att asfaltera på. Då fick jag stå i kö jättelänge och kom försent till ett viktigt möte. Så morgonen efter så tänker jag att då är det ju lugnt att åka till jobb eftersom det var den andra sidan igår men icke.. de har bytt sida. Idag tänkte jag då att jag måste hitta en annan väg som fungerar bättre och ringer min sambo och frågar. Han berättar då att han har cyklat lite här och där och berättar en annan väg som kanske är jättebra. Jag kör dit han säger men ack ack då är vägen avstängd på grund av något vattenarbete och jahapp då kör jag efter anvisningarna ( nu är det inte alls roligt någonstans), klockan går och jag vet verkligen inte var jag är.. (??)
Jag kör på ensliga vägar med ensliga gårdar och diverse ödemark runtomkring… Jag kommer ju då fram till något som jag känner igen som heter Fleninge och sedan är jag på väla.. Helt sanslöst ( leder alla vägar verkligen till väla?). Jag ringer min sambo och säger att i morgon så tar jag en annan väg…( han säger att det inte var meningen , men det förstår jag ju, han kunde ju inte veta att den vägen skulle vara avstängd). Jag har verkligen lokalsinne noll ( frågade till och med barnen idag om vi gick rätt och då hade jag varit på samma plats för 10 minuter sedan)
Jag blev gammal i söndag och ja vad vet jag vad det betyder att vara 34 år?? Kan man vara så gammal på riktigt?
Förstår ibland inte vad livet vill med mig och ibland bara flyter allt..
Har verkligen allt man kan önska sig och jag försöker kämpa på…( ibland går det kanske mindre bra). När ska man hitta balansen i allt?
Ja ja så är det…
fb328

Det här inlägget postades i Familj, Kärlek, Livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar