Jessicas berättelser

Det känns sådär med fredag. Varit eller ja är sjuk igen. Har nog aldrig haft så ont i halsen någonsin. Ringde vårdcentralen idag och pratade med en manlig rådgivare som inte trodde jag hade halsfluss. Gav mig en massa tips på hur jag skulle göra för att min hals skulle bli bättre. Jag skulle kanske skaffat mig en läkare. Kändes tryggt och bra. Så nu sitter jag här och tycker att min hals har blivit bättre.
Jag har inte jättemycket planer för helgen i heller egentligen.. ta det lugnt, se film? Kanske träffa min M..
Har svårt att komma vidare, sitter lite fast, ska kanske göra det fram till sommaren eller något? Bara vara själv och låta de människor som är i mitt liv vara där. Bara jobba, vara med barnen, leva..
Det händer lite saker runt omkring mig i min familj på olika håll som måste passeras tror jag..
Är inte alls på något glatt skrivhumör och absolut inte positiv.. märks nog.
Puss och kram

har äntligen hört av sig. Han hade varit med om lite jobbiga saker och bad om ursäkt.
Skrev svar idag. Jag vet inte, men tror inte vi kommer höras mer. Det är synd att man inte bara kan stänga av känslor då.
Har en annan som är jättetrevlig och som jag känner att jag kan lita på men känner inte samma för honom men det kommer jag kanske göra en dag.
Varit i Trollhättan och träffat min dagmamma och syster med familj. Var snö där och det är det inte här. Känns som jag varit borta en vecka och kändes som om det tog en dag att köra hem. Så skönt att vara hemma igen, men såklart kul att vara där också.
Vi ses snart igen när det är jul. Året bara går. Mitt liv är som en perrong. Vissa pendlar varje dag och träffar mig varje dag, vissa veckopendlar, månadspendlar och årspendlar. Vissa åker ifrån mig för att aldrig mer komma tillbaka.
Livet…
Kram på er!

Idag ställde vi tillbaka tiden en timme. Detta kommer resultera i mörkare eftermiddagar.. blä. Mina föräldrar är ute och reser och de verkar inte ha koll på tiden. De ringer typ tre på natten och sju på morgonen en söndag. de tänker väl inte på det kanske men i alla fall så är detta med tid intressant.
I fredags hade jag det jättetrevligt med min vän sedan 11 år snart 12. Den där relationen som inte är men ändå är. Det går inte att stänga av den och inte fullfölja den direkt i heller. Jobbigt ibland men ja han finns i mitt liv alltid. Kommer väl sitta på ålderdomshemmet och undra vad som hände.
Snart jul och ett nytt år ( ja ok två månader dit). får se vad som händer tills dess. Har egentligen hänt tillräckligt mycket detta året så behöver inte hända så mycket mer tycker jag. Året kommer nog sluta med att jag fortfarande är singel, fortfarande inte vet vad jag vill och fortfarande har massa människor som kommer in och ut i mitt liv.
Många som tycker om mig men jag förstår ju inte varför.
Ja lite söndagsbiktning.. ps vill inte till jobb i morgon…ds (såvida jag inte kommer skratta jättemycket av någon anledning)

Kan människor bara försvinna ur ens liv utan att förklara varför, på riktigt?
Jag har aldrig varit med om det i verkligheten och detta kommer göra att jag kommer ha ännu svårare att lita på människor.
Jag förstår verkligen ingenting. Har vänt och vridit på detta hela dagarna.
Jag är väl liksom en ok människa? Ja jag vet inte helt seriös ibland men menar alltid väl och vill alla väl. Kan vara lite kantig vissa dagar men alla överlever mig och mitt humör.
Jag förstår inte riktigt vad jag gjort för fel? Blev kanske för seriöst fast det inte var min mening? Eller förväntades bli något som jag aldrig hade ngn avsikt att det skulle bli.
Jag tycker ändå man kan få chans att förklara sig och få liksom förstå. Ja men tydligen händer detta nu då och jag ska bara försöka förstå..och tydligen acceptera. Kommer bli jättesvårt eftersom jag inte accepterar saker bara..
Är rädd att jag aldrig kommer att få en förklaring och är rädd att jag aldrig kommer förstå. Jag hoppas att jag kommer sluta tänka på detta bara och ger någon en ny chans. Alla som känner mig vet att jag måste veta bara så är det lugnt. Att jag är en tänkare och måste ha förklaringar. Lilla djupa jag i en ocean av människor som ska förstå mig och förstås av mig.
Det är sådant här som gör livet lite jobbigt men samtidigt så vet jag att jag är värd mer än det.
jag ska ju öva på att släppa saker kanske detta ska vara det första då? Lägga energi på mig själv och min lilla familj.. finns ju större bekymmer i världen såklart. Men ieförsig kan man inte mäta bekymmer. Känslan för olika bekymmer kan vara lika starka.
Ja vi får se vart detta kommer sluta…