Min lilla filipinare…

har äntligen hört av sig. Han hade varit med om lite jobbiga saker och bad om ursäkt.
Skrev svar idag. Jag vet inte, men tror inte vi kommer höras mer. Det är synd att man inte bara kan stänga av känslor då.
Har en annan som är jättetrevlig och som jag känner att jag kan lita på men känner inte samma för honom men det kommer jag kanske göra en dag.
Varit i Trollhättan och träffat min dagmamma och syster med familj. Var snö där och det är det inte här. Känns som jag varit borta en vecka och kändes som om det tog en dag att köra hem. Så skönt att vara hemma igen, men såklart kul att vara där också.
Vi ses snart igen när det är jul. Året bara går. Mitt liv är som en perrong. Vissa pendlar varje dag och träffar mig varje dag, vissa veckopendlar, månadspendlar och årspendlar. Vissa åker ifrån mig för att aldrig mer komma tillbaka.
Livet…
Kram på er!