Tror att jag skriver så mycket i skolan så tappat skrivandet privat helt. Varit en väldigt tuff vår. Tuffare än vad jag trodde det skulle vara. Skolan har tagit mycket på psyket och jobbet blev sådär, men ordnade upp sig mot slutet. Hösten kommer bli bra. Kärleken som jag pratat så mycket om innan i livet finns det ingen .
Det finns en som jag verkligen vill ha och det räcker idet långa loppet. Han finns där men ändå inte. Har bestämt mig för vad jag vill ha, även om jag inte får det. Måste ha någon som ger samma glada känsla. Räcker med ett mess så ler jag en hel dag. Det är den effekten jag vill ha. Nu tänker alla: mm så är det ju i början, men detta är inte början. Känslan är densamma som första gången jag såg honom. Detta är hur det ska kännas efter flera år med någon. Även om man har upp och nedgångar så ska det kännas lycka i en, en inre glöd. Vet vad jag vill ha och står för den känslan. Är det någon som kommer att få mig att känna så igen, så kanske jag släpper in den i livet, annars så är det dött på kärleksfronten. Kan ju inte bara ha någon för att ha någon och tro att det kan bli bra någon gång.
Annars så är det som vanligt. Förvirrad, kämpar på i livet. Klarar alla kurser, älskar vissa saker mer än andra och japp jag har faktiskt gått till tandläkaren äntligen. Sista målet i min ångestlista över saker är slut. Det är nu jag klarar typ allt i livet, även när det är jobbigt. Har satt nya mål i livet för hösten och för nästa år. Kommer klara dem också. I alla fall på ena eller andra sättet.
