Gallsten

Jag ska ju då opereras om typ 2½ vecka. Det kan kännas som att detta ligger väldigt nära men det känns så långt borta. Jag är just nu hemma från jobb och känner mig både värdelös och så har jag ont. Jag har ont från och till kan man säga och när det onda tilltar eller försvinner är svårt att veta.Jag har tabletter som jag får ta två gånger om dagen. Har jag då tagit en så är det inte så lätt och avgöra när man ska ta den andra, för man vet aldrig när det blir värre eller inte. Det är som en ond cirkel just nu. Jag vet inte i heller om jag kan komma till jobb i morgon för jag vet inte m jag vaknar i natt och har jätteont och tar jag då en tablett så blir jag rätt dåsig. Jag har haft med mig tabletter som jag har fått ta på jobb och har då blivit rätt trött på eftermiddagen. Ovissheten om jag ska få ont om jag äter eller inte är också jättejobbig. Jag känner mig jobbig för alla andra och jag önskade att någon kunde säga till mig vad jag ska göra bara så att alla blir nöjda och att jag får det bättre. Idag fick jag lite nog över min situation och ringde till läkarstationen och har fått en tid till i morgon.
Om jag ska vara ärlig så har jag ont varje dag men det säger jag inte för jag är bara jobbig. Jag vill knappt säga det till min sambo då jag känner mig som en gammal tablettätande tant som sitter i soffan och berättar vad alla andra ska göra, eftersom jag är så trött och har ont. Men visst jag klarar det mesta. Jag kan nog åka och handla kanske och jag kan gå en promenad, men orkar inte jobba med ont i magen och utan energi. Så nu har jag gnällt för det är så tråkigt att gnälla för en massa människor, men bloggen kan ju inte säga något tillbaka vilket är skönt kanske. Så nu sitter jag här på eftermiddagen och vet inte om jag kommer i morgon eller inte, vet inte vad jag ska ringa och säga och vet inte vad jag ska göra? Det känns som om jag stänger av eftersom jag inte själv kan känna efter för jag vet inte? Har ingen kontroll, vet inte vad jag ska göra, säga eller vad jag orkar med… Har tappat kontrollen på min sjukdom liksom och vad gör man då?
Blir ganska deppig av det också och nere..( är väl typ samma sak), kan inte vara glad liksom, det glada går inte igenom det deppiga hur jag än försöker. Energin är liksom slut..
Jag hoppas den där läkaren har svar. Puss och kram