Färdig…

.. med operationen.Det var en jobbig väg dit. Det jag har lärt mig är också vilka värderingar man får om livet och annat omkring en när man ligger på sjukhuset. Jag skrev om min gallsten i torsdags tror jag eller om det var en onsdag. På torsdagen i förra veckan fick jag åka in akut mitt i natten. Jag hade så ont så jag grät, visste inte vad jag skulle göra och tänkte ta mer tabletter vilket faktiskt inte var någon bra idé. Min sambo stannade hela natten hos mig..
Nästa dag fick jag åka hem på permission och skulle vara tillbaka på tisdagmorgon för operation. Vi hade sedan inflyttningsfest som var bestämd sedan länge. Jag bet verkligen ihop för ont hade jag. På måndagsnatt fick jag åka in igen och sedan låg jag där och väntade hela tisdagen för operationen hade blivit uppskjuten till onsdagen. Jag låg och fastade hela onsdagen och sedan kom de och sa att det inte blev av.. Då blev jag så irreterad så jag bad om att få åka hem om jag kom sju på torsdagsmorgon. Hem och åt allt jag var sugen på + ett glas rödvin.
På torsdagen kom jag dit och när de sa att den skulle bli av så trodde jag inte att det var sant… Vilken konstig känsla liksom att bara försvinna och man fattar inte ens att man blivit sövd. De sa att jag fick smärtstillande och sedan vaknade jag när allt var klart.. Hade typ en hundra stenar..
Jag har träffat så olika människor och verkligen känt vilka som har brytt sig om mig och vilka jag saknar så mycket. Det visar sig i vilken rangordning man skickar mess till exempel. Vem man vill berätta saker för först. Sedan var det så många till slut så jag kunde inte skriva till alla. Min sambo är ju såklart den viktigaste personen men han vet ju redan allt sedan kom en som jag saknar jättemycket som jag inte trodde jag skulle sakna som nummer två. En dag får han kanske reda på det…Blir glad av honom och tycker att han är en underbar person.
Jag längtar till jobbet igen.. ska vara sjukskriven till den 16 onde juni..
När man är inlagd får man också träffa en massa andra patienter med andra åkommor..Någon som hade tumör, en som fick sys i huvudet, någon som varit med i ngn olycka, en med ett blodkärl som brustit. Det var en som de fick isolera så att han fick egen toalett.. Vi hälsade på varandra varje gång vi gick på toaletten. Man lever liksom i en egen värld där inne på sjukhuset och gud vad nätterna blir långa. Sista natten fick jag en tablett, blev så orolig.. Jag jobbade till och med lite i brist på sysselsättning. När jag förstod att jag inte skulle kunna sova så började jag gråta och fick panik. Livet är såbart och man ska vara rädd om det man har…