Just nu är jag full av energi och full av glädje. Är som man kan utrycka det: I harmoni med mig själv.
Är väldigt nöjd med hur långt jag kommit med mig själv. Blivit så mycket starkare. Vet inte riktigt hur det hände, men en dag var jag bara så nöjd med allt.
Man behöver inte en man i sitt liv för att vara nöjd. Man klarar sig om man är stark i sig själv. Alltid haft ångesten och oro men nu är det inte så mycket sånt längre. Sover bra, tar hand om mig själv och är målinriktad på vad jag vill i livet.
Gör saker som jag själv mår bra av. Gör saker som min familj mår bra av. Älskar livet just nu.
Det här med kärleken är ju bara liksom att lägga åt sidan ett tag. Man kan ju inte tvinga ngn att tycka om en. Det kommer ngn gång. Så nu har jag gjort upp höstens mål och planerat upp resten av året.
För det första så har jag skaffat en badbalja för vuxna så jag kan ligga här och skvalpa runt och fundera på viktiga saker i livet och strukturera upp min tillvaro.
Måste ha mål hela tiden..
Hösten
Börjar träna igen 1 september.
Ta hand om mig själv och vara med personer som jag tycker om.
Göra saker med mina barn.
På nyår har jag redan bestämt efterrätt (verkar vara viktigt i min hjärna). Vit choklad panacotta med jordgubbskrisp.
Planera upp min ekonomi.. spara pengar och göra upp mål.
Eventuellt åka till Berlin.
Om jag mot förmodan kommer in på min utbildning så kommer jag ju såklart läsa.
Sedan kommer jag hålla kontakt med vissa för man vet ju inte vart livet tar vägen ibland. Kärlek kan ju ha väldigt krokiga vägar. Ska definitivt inte släppa in någon ny iallafall. Blir ju bara jobbigt
( om det inte mot förmodan kommer någon som bara wow.. ler, pratar och får en att smälta.. men det hände mer när jag var typ 20 inte 42)
Förra sommaren var full av överraskningar i livet som jag inte hade räknat med. Jag gav mig in i ett nytt förhållande för att ge kärleken en ny chans. Tyvärr så gick ju det inte riktigt som jag ville och den jag var med ville inte ge mig en chans ens.
Hur går man vidare? Hur vågar man gå in i något nytt efter det? Sa till mig själv att det var sista gången, men samtidigt så kan ju liksom inte kärlekslivet ta slut när man är 42? Låter ju lite deprimerande.
Samtidigt måste jag ha någon som kan kommunicera och inte bara lämnar mig hux flux. Är så svårt med relationer. Man tycker man är tydlig med saker,men går ändå som det gör.
Vissa människor lämnar inte bara utan vill reda ut saker och vissa orkar tydligen inte det för då tror de att man är i konflikt på något sätt.
Så i sommar så är jag bara med mig själv, mitt liv och min hjärna. Där jag fortfarande funderar på om jag ska vara själv eller ge kärleken en ny chans när den dyker upp? Bara följa strömmen i livet liksom. Inte för att det står killar på rad utanför direkt.
Ibland kan man undra vad det är som är fel på mig? Men samtidigt är det nog inte bara mig det är fel på. Jag är ju liksom rolig att vara med när jag känner att jag kan vara mig själv. Otroligt spontan och tycker det mesta är roligt. Iallafall när jag inte går på medicin längre.. 😊
Nu väntar besök av syrran i veckan. Sedan kommer barnen och då blir det Göteborg och Trollhättan. Älskar min sommar och ledighet.
Denna sommaren kommer nog bli fantastisk. Släpper det gamla och in med nytt. Nya förutsättningar tack vare lite hjälp. Nya bekantskaper eftersom jag släppt taget om vissa människor.
Kommer inte få någon Corona eftersom jag haft det och nu tagit dos 1 i vaccination.
En vecka på jobb kvar innan det smäller. Semester i fyra veckor. Barnfri först sedan väntar göteborg och Trollhättan. Träffa syrran två gånger i rad.
Känner mig så nöjd i livet trots att det varit en pissjobbig vår. Det blir alltid bra till slut. Man måste bara stänga lite dörrar och öppna några nya så blir det så bra så.
Varför lägga ner energi på människor som ändå inte bryr sig om en? Bättre vara utan dem och fokusera på det som får en själv att må bra.
Tänk om det skulle bli som jag vill i livet. Tankar och fantasier bara blir verklighet en dag. Plötsligt står jag i livet och är superlycklig och nöjd.
Tänk om jag kommer in på min förskolarlärarurbildning. Hade blivit så glad så jag vet inte vad. Tänk om jag får börja umgås mer med min favoritperson i livet. Tänk om…
Livet.. Livet.. så mycket som händer. Så mycket som ska stämma för att vissa saker ska bli verklighet. Men att ha tålamod och att acceptera vissa saker är ibland svårt för mig för vill att det ska hända saker direkt. Men har lärt mig att man kan vänta i år på att saker ska hända.
Just nu väntar jag mer än gärna. Bara jag kanske får livet som jag vill. Annars blir jag själv bara. Har blivit så stark som person. Klarar av så mycket mer själv än vad jag trodde för 10 års sedan. Vet vad jag vill ha i livet.
Inga mer dejtingsidor med konstiga människor, blir i verkliga livet där jag känner någon som känner någon kanske,eller någon som jag känner själv.
En dag ska jag få det i livet som jag vill ha. En bra man, en bra relation som håller, ha någon som jag inte behöver ändra mig för.
Jag vet vem, men är inte säkert att det någonsin blir så men jag vet vem och det är ju ett bra steg bara det.
Trodde ieförsig förra relationen var den sista men saker har hänt som gör att en liten stig har öppnats. En liten snårig stig som jag hoppas blir en rak asfalterad motorväg. Våra vägar har mötts flera gånger under massa år.
Livet ger överraskningar ibland som kan bli bra om man ger det tid. Men som sagt så är jag glad hur det än blir. Klarar mig så bra själv. Jag och barnen mot världen.
Läget annars? Jo lite Coronaisolering med lite blandat sjukdomstillstånd. Trodde inte jag skulle få det nu, helt galet. Missar en student och resa upp till syster. Får sitta på balkongen eller sova i sängen. Man kan liksom må bra, sedan går man och kräker lite. Får frossa och lägger sig och sedan går man ut på balkongen för att man mår bättre.
Livet livet.. fullt av överraskningar, bra och dåliga. Ha tålamod så kommer det som är bra till DIG.
Ska man börja sammanfatta livet så var det bra, blev katastrof och typ blev bra igen.
Tror inte man ska känna sig mer trygg med ngn mer än sig själv. Poff så försvinner människor från ens liv som man verkligen älskar. Även om min psykolog sa att man inte slutar älska ngn från en dag till en annan så kan det tydligen hända. Eller så är den andre i tanken redan där utan att säga något. Kommunikation i en relation är ju rätt viktig. Att prata om hur saker känns och så. Men japp nu är det som det är och det funkar väl också.
I livet händer så mycket konstigt ibland. Först är man olycklig över vissa saker i livet och lycklig med andra sedan skiftar det. Det jag var olycklig med har löst sig så jag har blivit lycklig och fått så mycket energi och det jag var lycklig med kan jag kanske bli lycklig med igen.
Det kommer in och ut människor i ens liv hela tiden. Precis som det är menat för något i en personlighet. Att stärka en eller att få en att förstå saker man inte förstod.
Just nu har jag börjat ta hand om mig själv och min egna lycka. Vissa saker kan jag ju inte påverka såklart. Har börjat träna, lägga om mina prioriteringar och är väldigt lycklig trots allt. Jag klarar allt själv om det behövs. Jag är stark.
Slutat nästan helt med medicinen som gjorde mig så trött. Kunde somna stående. Kunde inte hjälpa det verkligen men sov nog mig igenom ett halvår…. jobbigt med människor som inte förstod hur det var. Skönt med de som förstod.
Min dag nu: Kan börja jobba 6, åka hem, handla, träna, göra mat, lägga mig. Innan var jag tvungen att typ sova innan jag ens orkade handla och träna var det inte ens tal om.
Så är lycklig trots allt. Glad och full med energi. Livet är fullt av saker och människor att älska och de som älskar mig är de jag älskar.
När man inte känt sig så trygg och plötsligt gör det, är det då det händer? Är det då man förstår hur det ska vara i livet? När man slipper tänka massa senario om vad som kan gå fel?
Har inte känt mig så trygg ,som nu på länge. Rätt man, rätt liv, på väg dit jag vill. Mår bättre av min medicin och känner mig lyckligare än innan.
Det enda som är negativt är att jag är trött. Blir trött av medicinen.. men på jobb har jag massa energi. Är när jag kommer hem som jag liksom pyser ut. Lägger mig i sängen orkar knappt se tv. Kan inte hjälpa det.
Men allt är mycket bättre än vad det varit och jag väntar på fortsättningen i livet.
Har ju mitt lilla djup där jag ibland hamnar och tänker på saker i livet och så. Idag när jag gick i stan så stod det på alla dörrar hur många människor det fick vara i butiken. I någon fick det vara tre och i ngn typ 100. Sedan var det blandat där i mellan. Man ska då stå i kö utanför om det behövs. Är jättekallt. Vill man inte riskera att bli sjuk av Corona ska man inte vara fler än vad butiken tillåter men då ska man istället bli sjuk av att stå ute i typ minusgrader istället.
Sedan tänkte jag på detta om livet och alla relationer och människor. Att man ska till vara på livet som jag sagt många gånger för rätt som det är så försvinner de man älskar på olika sätt. Varje dag är en gåva med tid tillsammans.
Sedan just nu så är jag så nöjd över mitt liv. Kärlek, vänner och familj som bryr sig om varandra så mycket. Känner mig väldigt lyckligt lottad som har det så bra.
Hade inte Corona men fick svar efter en vecka så vet inte riktigt? Julen och nyår så fantastisk. Har haft en underbar ledighet med så mycket roligt.
Är just nu så tacksam för mitt liv och att jag mår så bra som jag gör. Hoppas på att 2021 blir mer fantastiskt än 2020 trots Corona. Man har ju liksom vant sig vid hur det är och har glömt hur det var.
Att åka till Danmark och sitta i hamnen är ju lyx nu. Man kan bara sitta på båten och vinka över till land.
Älskar just nu mitt liv och de som finns i det. Är så glad över att jag tagit vissa beslut och går vidare mot lycka.
