Förra sommaren var full av överraskningar i livet som jag inte hade räknat med. Jag gav mig in i ett nytt förhållande för att ge kärleken en ny chans. Tyvärr så gick ju det inte riktigt som jag ville och den jag var med ville inte ge mig en chans ens.
Hur går man vidare? Hur vågar man gå in i något nytt efter det? Sa till mig själv att det var sista gången, men samtidigt så kan ju liksom inte kärlekslivet ta slut när man är 42? Låter ju lite deprimerande.
Samtidigt måste jag ha någon som kan kommunicera och inte bara lämnar mig hux flux. Är så svårt med relationer. Man tycker man är tydlig med saker,men går ändå som det gör.
Vissa människor lämnar inte bara utan vill reda ut saker och vissa orkar tydligen inte det för då tror de att man är i konflikt på något sätt.
Så i sommar så är jag bara med mig själv, mitt liv och min hjärna. Där jag fortfarande funderar på om jag ska vara själv eller ge kärleken en ny chans när den dyker upp? Bara följa strömmen i livet liksom. Inte för att det står killar på rad utanför direkt.
Ibland kan man undra vad det är som är fel på mig? Men samtidigt är det nog inte bara mig det är fel på. Jag är ju liksom rolig att vara med när jag känner att jag kan vara mig själv. Otroligt spontan och tycker det mesta är roligt. Iallafall när jag inte går på medicin längre.. 😊
Nu väntar besök av syrran i veckan. Sedan kommer barnen och då blir det Göteborg och Trollhättan. Älskar min sommar och ledighet.
