Så längesedan jag skrev…
Ska man börja sammanfatta livet så var det bra, blev katastrof och typ blev bra igen.
Tror inte man ska känna sig mer trygg med ngn mer än sig själv. Poff så försvinner människor från ens liv som man verkligen älskar. Även om min psykolog sa att man inte slutar älska ngn från en dag till en annan så kan det tydligen hända. Eller så är den andre i tanken redan där utan att säga något. Kommunikation i en relation är ju rätt viktig. Att prata om hur saker känns och så. Men japp nu är det som det är och det funkar väl också.
I livet händer så mycket konstigt ibland. Först är man olycklig över vissa saker i livet och lycklig med andra sedan skiftar det. Det jag var olycklig med har löst sig så jag har blivit lycklig och fått så mycket energi och det jag var lycklig med kan jag kanske bli lycklig med igen.
Det kommer in och ut människor i ens liv hela tiden. Precis som det är menat för något i en personlighet. Att stärka en eller att få en att förstå saker man inte förstod.
Just nu har jag börjat ta hand om mig själv och min egna lycka. Vissa saker kan jag ju inte påverka såklart. Har börjat träna, lägga om mina prioriteringar och är väldigt lycklig trots allt. Jag klarar allt själv om det behövs. Jag är stark.
Slutat nästan helt med medicinen som gjorde mig så trött. Kunde somna stående. Kunde inte hjälpa det verkligen men sov nog mig igenom ett halvår…. jobbigt med människor som inte förstod hur det var. Skönt med de som förstod.
Min dag nu: Kan börja jobba 6, åka hem, handla, träna, göra mat, lägga mig. Innan var jag tvungen att typ sova innan jag ens orkade handla och träna var det inte ens tal om.
Så är lycklig trots allt. Glad och full med energi. Livet är fullt av saker och människor att älska och de som älskar mig är de jag älskar.
