… ingenting bättre än att bli accepterad för den man är. Har kollat på heartstopper( det kan man ju kanske tycka är konstigt, men älskar budskapet). Har läst böckerna och ja sett serien såklart. Det är så starka band mellan de ungdomarna. Det får mig att tänka på mitt egna liv. Att våga vara sig själv. Våga ta steget och berätta för den man har känslor för kanske?
Berätta mer hur man mår, istället bara för att säga att allt är bra. Tillåta sig själv att må som man gör ibland, utan att känna sig som en dålig och belastande person. Jag känner alltid så. Precis som en karaktär i serien. Om jag berättar att jag inte mår så bra, så känner jag att jag belastar den andra med mina problem, därför drar jag mig undan istället. Drar mig undan för att ingen ska tycka att jag är jobbig.
Om jag berättar för folk hur jag mår, så kanske de försvinner, tycker att man är jobbig och japp alla möjliga tankar dyker upp i min hjärna.
Jobbigt att tänka så, men så är det.
Så jag mår alltid bra om man frågar.. är min bästa replik. Alltid glad och positiv utåt (eller jag kan ju gnälla som andra och berätta hur dålig min dag har varit).Men min ångest kan vara riktigt jobbig och min sömn är verkligen dålig. Vill inte ens somna för jag drömmer så mycket konstigt.
Måste liksom vara bra hela tiden och det är jättejobbigt. för orkar inte vara det. Men det är det jag vill. Vara bra, accepteras, orka allt, att alla ska ha det bra runt omkring mig.
Saknar att ligga och prata med någon när jag lägger mig, saknar någon som orkar när inte jag gör det, saknar någon som orkar med mig när jag själv inte gör det. Saknar någon som bara låter mig vara mig själv. Att somna i en famn och bara få vara.
Jahapp det var väl typ det för ikväll…
