Ångest

Jag har inte haft ångest på rätt länge men så idag när jag skulle handla så kom den från ingenstans. Det finns olika typer av ångest. Min känns ungefär som att jag har jätteträningsvärk i magen och tryck över bröstet. En orokänsla i kroppen och ibland svårare att andas. Jag vill heller inte vara bland folk egentligen. Är det illa kan jag kräka. Mmm jag vet så himla mysigt.
Jag har lärt leva med känslan så syns aldrig utåt. Det jag i alla fall börjar tänka på är: Vad var det jag tänkte på som startade känslan? Ibland kommer jag inte på det alls. Om jag kommer på det så minimerar jag det och förintar det. Man vet aldrig när det kommer. Man kan ha tusen miljoner jobbiga saker som händer men ingen ångest kommer och sedan kan allt vara hur bra som helst så kommer den som en överraskning.
I alla fall så gick jag där i affären lite panikkänslosam och gick runt för att hitta leverpastej ( hur svårt kan det vara?). Jag tänker att jag skiter idet, men sedan gav jag inte upp trots alla människor så jag vann.. 1-0 till mig.
Det kan stå folk fel och vara folk liksom på fel ställe så då går jag bara förbi för jag orkar inte ens be dem flytta sig. Jag försöker liksom le och känna mig trevlig utåt medan jag egentligen känner att jag vill typ slå ihjäl dem.
Jag skulle ju aldrig slå ihjäl dem, men tänker dumma saker.
Sedan skulle jag till systemet.. tänkte jag klarar detta. Mitt i allt det jobbiga så kommer det in en kille med randiga shorts. Då log jag inombords och tänkte att det där är ju hur roligt som helst.. Tänkte på alla olika typer av människor och att man ska ju ändå vara glad att man lever liksom. Finns ju värre saker än ångest man kan ha.
Men det är ändå så i mitt liv.. Så glad och problemfri utåt ( i alla fall tills jag öppnar munnen och berättar och pratat och pratar), tillmötesgående ( fast jag kan tänka dumma saker om människan i fråga ibland), flexibel ( gör saker jag kanske inte vill bara för att göra andra glada) och sväljer saker som jag egentligen tycker är jobbiga.. bara för att le lite till och säga att allt är bra när folk frågar.
Hur är det?
Jessica:-Jo det är bra…
Men det är det också oftast kanske, men säger så ändå för orkar inte alltid berätta saker.
Saknar min m.. vill ligga i famnen och bara vara.