Just nu…

.. tänker jag mycket på det som har varit och har ibland svårt att förstå att saker har ändrats. Hur ska jag förstå att det dåliga kanske ändå inte alltid händer mig? När ska jag förstå att det inte är farligt att öppna posten? Har tänkt mycket hur det var för ett år sedan. Jag har börjat skriva en bok om det. Den ska heta ” Ensamstående och luspank”. Det är ironiskt ibland hur det kan komma in människor i ens liv som bara gör så att allting blir så mycket bättre och när du är inne i det som är bra så förstår du ändå inte hur det kunde bli så. När man stod inför något annat från början. När hela familjebilden och allting i livet tar en avfart som är motsatsen till något annat.
Jag har ibland svårt att förstå det fortfarande. Från att försökt få alla att tro att allting är så fantastiskt bra, till att verkligen vara det i verkligheten också. Att varje dag få kramar och ömma ord när man själv tycker att det känns jobbigt. Att få någon istället att se saker från en annan sida än mig. Att någon orkar med att man är sur typ hela tiden och ibland inte orkar någonting. När jag inte orkar behöver jag inte göra så mycket.
För ett år sedan såg mitt liv helt annorlunda ut. Det blev till slut liksom ironi på livet. Livet är liksom inte jobb och allt det andra utan att må bra. Det är bara ett plus i kanten om man har allt det andra. Kan minnas hur jag satt på balkongen och hade en klump i magen.. Varje dag, men jag satt där iallafall, balkongen var det bästa jag visste.
Nu har jag allting. Fått fast jobb, har flyttat till en underbar by och har världens bästa sambo som är där för mig alltid i vått och torrt. Fast jag har det där så kan jag bli sur över orättvisa brev som kommer ner i brevlådan där jag ska behöva redovisa saker till skatteverket…Kan oxå bli irriterad på annat orättvist.
Jag kan oxå bli irriterad för annat. Just nu äter jag medicin som verkar ha någon inverkan ännu mer på detta. Men efter jag har opererat bort den där gallstenen så är det nog perfekt.