Har skrivit dagbok sedan jag var sju. I början var det typ: Jag har lekt idag.. sedan blev det livet, killar och mina små funderingar. Är många dagböcker. Ibland skriver jag ofta och ibland som nu idag, typ ett år senare. Går ofta tillbaka och ser vad som hände och reflekterar över var jag är nu i livet.
När jag läste 1 år och längre tillbaka så undrade jag lite vad jag höll på med. Var så inne i saker så jag såg nog inte helt hur saker var. Nu när det är förbi äntligen så är jag så glad att jag avslutade det.
Hur kan man vara lycklig när någon är elak mot en titt som tätt? När man bara tänker: ja men han mådde dåligt, om jag gör såhär istället, jag behöver nog vara där ännu mer för honom. Hur mycket kan man vara där för någon och bara få skit tillbaka typ. Enligt mitt liv innan väldigt mycket tydligen, men såg inte, ville alla skulle tro jag var glad, lycklig i livet. Jessica som är så himla glad hela tiden och allt är så bra hela tiden. Underbart.
Att alltid förlåta någon oavsett vad det handlar om och vad det än är som hänt.. till slut spelar det ingen roll hur man blir behandlad längre för det blir normalt.
Så glad att jag fick nog och gick vidare. En omställning, men en bra sådan. Livet som ska vara så fint och lyckligt hela tiden utåt. Men nu vet alla att det inte var så det var.
Men kan ju då skriva att jag mår så himla mycket bättre nu. Kommer inte tillåta mig själv att må så dåligt igen.
Kärlek är det bästa som finns, men kan också vara det värsta.
Kämpa på därute det kommer jag göra. För min egna lycka och välmående.
