Fick en bok förra året som hette” som om du inte fanns”. Ibland känns det så med en person som finns.
Så rädd att något ska hända som gör att personen inte ska finnas på riktigt längre. Är jobbig känsla.
Ibland känns det dock som det självklara är att du alltid ska finnas i mitt liv. När allt runt omkring bara försvinner. Bara du och jag mot allt i livet. Kämpar på i våra liv.. håller fast oss i sköra trådar. Varje dag är en kamp på olika sätt men hoppas vi klarar det.
Tänkte på detta i dag hur lätt och snabbt det kan gå till att en person blir ett minne. Som om du inte fanns, fast än så länge finns du.
saknar, tänker, känner.
Och så har man blivit dålig igen. Går som en karusell här hemma. Jag och Linn det går runt runt… 🙃.
