När man vil va utan varandra fast med varandra. När man får dåligt samvete för att man vill vara själv. Massa känslor hela tiden som ska redas ut.
Mitt analyserande kan verkligen ibland nå proportioner som inte är normala. Till slut blir det bara ett nystan där jag glömmer vad jag analyserade från början.
Vad ska man säga. Inte alltid lätt att vara med mig,men känner mig älskad ändå. Är så upp och ner.
Men det är väl så livet är.
