Jag…

… kan vara så otroligt jobbig ibland, känner liksom själv att jag är som en pipig unge. Jag kan vara så gnällig, vill inte göra det och vill inte göra det. Ena stunden är jag jättekelig, andra stunden så vill jag vara själv. Ja jag är jättejobbig ibland. Det är precis som om att jag är en tonåring eller en trotsig liten unge som vill ha sin vilja igenom men se det går inte. När jag bodde själv så gick det alldeles bra att göra det jag själv ville eller inte göra någonting om jag inte ville det, nu har jag fått lite mer styrsel på mig. Jag behöver verkligen ha det. Jag kan verkligen flippa ut ibland. Det är också en sida på gott och ont beror liksom på när den kommer den där sidan.
Idag så var det en sak som jag inte var så sugen på att göra, men var egentligen tvungen så jag kom liksom inte undan direkt. Valet var att göra det själv eller att vi gjorde det när min sambo kom hem och förstöra en liten tid på vår kväll. Efter diskussionen så tog jag tag i mig själv och gjorde det jag skulle plus lite till. Det är nu jag känner mig glad och stolt över mig själv, som ett litet barn igen typ fast mer vuxen liksom. Jag är nog lite tonåring fortfarande, men det får man vara.
Så nu sitter jag här stolt med en kopp vuxenkaffe och tror på att jag verkligen klarar allt i livet och det är ju tack vare det stödet jag har och att man verkligen orkar med mig när jag håller på och protestera. Det blir ju gjort på ena eller andra sättet verkar det som. Jag kommer inte undan… Finns inget vi tar det sedan här inte…
Ha en bra helg på er…