Nytänk

Jag hade planeringsdag igår och jag är ju rätt djup och filosofisk av mig och då var det en kollega som redovisade ett nytt tänk på hur man ser barnet och en själv och allting i ett sammanhang ( jag förstår att ni inte fattar, men det behöver ni inte). Jag är ju så intresserad över just hur man blir den man är och att man träffar nya människor i livet som påverkar en på vägen. Människor som stärker en och människor som gör en svagare. Det jag tänkte på eller som vi pratade om är att man är inte konstant.. Man kan inte säga helt hur man är som person för det ändras. Man kan ju säga om mig kanske att jag är förvirrad ibland och säger saker innan jag tänker och pratar konstant ibland. Men är jag med en person som inte säger så mycket så kan jag också vara tyst, jag kan lyssna, jag kanske ger mer med en person än med en annan.
Jag jobbar med en som förstår mig väldigt bra eller ja egentligen två stycken och sedan har jag två som inte förstår mig alls. Jag tycker att det är jätteintressant. Det är precis som att man inte pratar om vissa saker med vissa personer för de är inte likadana på vissa områden men med andra pratar man om saker hela tiden. Vissa människor vet man att man kan säga vad som helst till och andra kan man inte göra det för då tycker de att man är konstig..
Visst är det intressant.. Eller jag tycker det iallafall.. Det är som varför personer kommer in och ut i sitt liv hela tiden och varför de gör det? Typ om du träffat en människa för en massa år sedan, vi kan säga 11.. sedan dyker människan upp nu igen efter 11 år.. varför det? Eller varför är man bara jättebra vänner med vissa i några år och sedan försvinner de? För att kanske inte komma tillbaka…Varje dag bjuder på nya människor och gamla som kommer in i ens liv.. sedan har man ett fåtal som stannar hela livet tills de dör…
Har pratat om det innan men det är så intressant och djupt, jag vet kan inte hjälpa det.. Och jag vet att jag ska försöka sluta tänka på sådant, men kan ändå fråga mig varför vissa relationer med människor bara tar slut och andra inte.. Varför fastnar vissa människor i ens hjärna? Vill liksom inte lämna…eller det är ju kanske så att jag inte vill lämna tankarna.. nä nu får jag sluta innan jag snurrar till det helt..