Jag tror…

att jag orkar mer än vad jag tror.. att jag orkar göra mer än vad det verkar som…
Jag är så glad för att vissa människor kommer ut och in i mitt liv…men frågan är: Varför gör de det? Varför kan inte de bestämma sig…? Men sedan kom jag på, jag kan ju inte i heller bestämma mig. Men då hade det ju blivit så tråkigt. Jag tror sedan att jag behöver ha en kille som bestämmer åt mig, en som säger: Men Jessica nu satsar vi på detta.. gör det ett försök. Tänk när jag är 80, undra vad jag ser tillbaka på då?
Jag tycker att allting är så himla konstigt… hela livet är ett äventyr varje dag. I går så tyckte jag att jag hade kris på alla håll, då sa min kollega: Men du lever och har det bra iallafall och jo det har jag..
Önskade dock att jag hade lite mer av saker.. men vem vet det kanske jag får snart. Det verkar ju vara så att vissa tycker om mig iallafall…
Det är såhär jag vill ha det…
Puss och kram