Irriterad…..

Flera dagars irritation har blivit till en stor irritation som inte lämnar mig…. Att det ska behövas så många saker som kommer på en gång.. Inga stora tankar men många tankar..
Hur kunde saker bli så orättvisa?
Jag som brytt mig så mycket… vad är meningen med det? När man har det jobbigt och verkligen känner sig ensammast i världen, då vet man vilka ens riktiga vänner är..
Men sedan har jag såklart förståelse för att människor inte vet vad de ska säga och hur de ska vara.. säg ingenting, jag är samma person.. förutom att jag tänker på mig själv mer nu så förlåt..
Blir så glad över att människor som jag har träffat och som har lärt känna mig tar mig för den jag är… Jag är sådan som jag är, fast ibland lite bättre och ibland lite sämre. De som varit hos mig alltid känner kanske att de behöver välja någon typ av sida men det behövs inte.. varför ska man göra det när man kan umgås och fungerar tillsammans.
Livet är som det är… men jag lovar: ingen är bättre än någon annan hur mycket ni än vill tro det…
Det är människan man är vän med, inte relationen….men det känns ändå skönt för nu vet jag…