Att lämna allt….

Jag vill jättegärna lämna allting och bara åka iväg men jag kommer också sakna alla. Mina barn, vänner och alla jag älskar. Jag är livrädd för att störta och dö och gå miste om allt som finns i livet på bara några minuter av onödigt resande….
Jag hoppas verkligen att denna resa kommer göra underverk och att jag kommer hem med så mycket mer energi och glädje. ( jo jag är glad nu också men mörkret tar verkligen ut sin rätt). Jag hoppas att alla jag älskar kommer vara kvar när jag kommer hem och att jag får många mer lyckliga stunder med alla…
… om inte så hoppas jag ni minns mig som en sprallig förvirrad Jessica med tusen tankar i huvudet och en som ger alla skratt varje dag. Jag kan ju inte hjälpa ibland att jag inte tänker innan jag pratar och jag kan inte hjälpa att jag är som jag är.. ibland med gråten i halsen och tårarna i ögonen och ibland den allmänt glada lyckliga jag som bara är och gör det jag vill… minns mig med glädje..
Jag vet att jag kommer överleva, men man vet aldrig…( hoppas jag störtar på hemvägen isåfall så jag hinner uppleva värmen)
Så hej då alla älskade vänner och alla andra kottar som jag känner…