När Jessica kom bort

Det är såhär att jag då har världens ( tror jag) sämsta lokalsinne… Det är inget ovanligt att jag kommer bort och inte vet var jag är. Idag var en sådan dag som faktiskt fick mig lite rädd och en önskan att ngn bara skulle hitta mig och köra hem mig. Jag åker då buss nu och går av vid Berga trafikplats. Jag ska handla på Maxi så det gör jag.
När jag går därifrån så är jag så nöjd, tankarna på soffan, varm choklad och smörgås, ta av sig kläderna och bara mysa i soffan, nyduschad och myskläderna på. Jag går hemåt, har ju gått denna väg en massa gånger för några år sedan så det ska ju inte vara några problem, ska ta typ tio minuter. Jag går och går och går och går, kommer fram till någon gång att jag gått helt fel och vet inte var jag är?? Inte så orolig, bara att gå vidare.. Det kommer väl en väg någon gång kanske? Husen ser likadana ut och jag vet verkligen inte var jag har varit och dessutom så vet jag inte vart jag ska. Kommer till ett centrum som visar sig vara dalhemns centrum. När jag såg det så borde jag ju veta var jag var men antagligen har hjärnan stängt av sig?? Jag vet inte ens var dalhem ligger längre. Jag ser en bussstation, bussen som går till mig har slutat gå, jag känner att jag måste ringa någon det börjar bli mörkt… har 13% på batteriet… Ringer exet, han skrattar och jag skrattar det är så typiskt mig det här att komma bort. Helsingborg är ju inte typ jättestort i heller. Han säger att jag kan gå in på googlemaps och där kan gps:n hjälpa mig, mer batteri går, förstår inte hur man ska göra… ringer honom igen… lite gråtfärdig när jag går bland husen har 10% på batteriet… får lägga på måste ha batteri ifall det händer ngt ( det är ju inte så att min ex är till stor hjälp).. till slut kommer jag ut på en större väg och det kommer en buss som jag hoppar på, den går till stattena och det vet jag ju var det ligger…. därifrån hittar jag hem ( bara typ 1½ km hem men ändå), Jag åker en hållplats för då ser jag Lidl som är mitt emot maxi där jag var en timme tidigare… Hittar hem därifrån. Kommer hem och är helt slut och helt galet svettig och hungrig, Jag har ju då burit på den där bruna pappkassen också hela tiden som vägde jättemycket.
Så framför er kan ni se en förvirrad borttappad Jessica med en maxikasse i handen som går runt i cirklar, hoppar på en buss och vet plötsligt var hon är.
Detta var min kväll… öppnar i morgon
puss och kram