Jessicas berättelser

Förra påsken så var det 20 grader varmt och vi solade, slappade, åt och drack på min systers stora trädäck.. Hela familjen samlad. Denna påsken blir inte likadan men kommer säkert bli bra ändå..
Påsken är man samlad släkt och familj… kommer vi också vara men inte på samma sätt bara.
Det är så himla skönt att vara ledig.. vet inte när jag var ledig så många dagar som 5 över påsken, har alltid låtit andra ta ledigt. Denna påsken var det tydligen andra som tyckte att det var min tur… tack..
Så igår hade jag en kompis här, vi lekte att det var fredag… tjejsnack och vin.. lovely…
Nästa vecka blir jag ett år äldre.. jobbigt. Har redan sagt att jag är 33 nu i några månader så att jag vänjer mig.. Men vad är ålder egentligen? Blev påmind igen att det bara är en siffra… Det är ju hur man är som spelar roll, bara jag som hänger upp mig och tror livet tar slut nu…livsnoja…
Nu ska jag ta tag i mina små huliganer…
Glad påsk alla….

Igår hade jag en underbar kväll…Först var vi på teater med Eva Rydberg och Thomas von Brömsen ( alltså inte med dem utan vi såg på dem), sedan upp till min lägenhet och åt lite snittar och drack lite vin. Sedan var det ner i stan och träffa lite arbetskompisar och gå ut och dansa.
Jag fastnade i baren som vanligt. Det var längesedan jag hade så kul….Jag ska ju alltid prata så mycket.
Denna dagen har ju då varit så seg och jag känner att jag nog försummade en människa. Jag tror dock inte att det var någon fara, har bett om ursäkt.
I morgon är det jobb igen. Är inne på sjätte vab och sjukfria veckan då.. rekord. Känns underbart. Vi får väl se vad som händer? Just nu ser jag fram emot att det är påsk och nästa vecka fyller jag år, då ska jag ut igen. Jag hoppas då på en lika trevlig kväll.
Puss och kram på er….

Att jag saknar personer är ju liksom inget nytt, saknar någon hela tiden.. Just nu saknar jag en person väldigt mycket utan att förstå varför..?
Jag väntar på att han ska höra av sig…
Vem är då denna han? kommer några börja tänka.. Ingen som vet… eller jo två kanske..?
Det är ju så att jag bara delar med mig till vissa människor i livet.
Någonting som verkligen har börjat bli intressant i livet är att jag har blivit så självcentrerad..
Jag kommer på mig själv att gärna prata om mig själv..
Jag försöker verkligen att inte göra det, försöker hålla tyst i det jag tänker. Jag pratade med min syster om det, vi kom fram till att man inte har någon att prata med när man bor själv så då blir det så. Jag har också gått igenom mycket just nu och har bestämt mig för att ta hand om mig själv och då blir det nog så? Man blir så enkelspårig.
Jag har verkligen alltid tagit hand om alla andra och min ex och att allting ska fungera, nu har jag lovat mig själv att ta hand om bara MIG. Jag erkänner: Jag har blivit ett EGO… Ska skärpa mig…
Just nu så är det som att ingen ska stå i vägen för det jag tror på och det jag vill. Jag är verkligen glad att jag har en person varje dag som påminner mitt nya själviska jag att inte vara så självisk. Jag kan ju säga samtidigt att har man inte varit med om det jag varit med om så kanske det är svårt att förstå? Har man aldrig bott själv så kan det vara svårt att förstå också…
Men jag förstår ( klart jag gör)…
Nu vill jag bara att denna andra person ska höra av sig men jag tror att det är kört och att det egentligen varit det ett tag, men när man minst anar så kommer det en liten livsgnista….

…när jag träffade dig ute för sju år sedan, kommer ihåg när jag tappade alla kreditkorten över hela golvet. Jag kommer ihåg hur vi låg och pratade hela natten och dagen, ända till kvällen, jag kommer ihåg. Jag kommer ihåg när vi var ute och såg varandra över dansgolvet…Jag ville verkligen vara med dig. Kommer ihåg när du skulle köra till mig och blev av med körkortet ( hur bråttom kan man ha för att träffa mig), Kommer ihåg när vi gick promenader vid havet…
Kommer ihåg när jag stukade foten och väntade utanför din ytterdörr men du kom aldrig så jag fick halta hem. Jag kommer ihåg när vi blev ovänner…
Jag kommer ihåg när vi åt middag på alla hjärtans dag i brist på att inte sitta själva…
Vi pratade om livet och relationer, vi pratade om allt vi tänkte på…
Jag fick barn, du skaffade flickvän, vi träffades ute då och då och pratade. Nu när jag är singel så träffades vi igen.. Du har flickvän, försökte vara vänner, idag bröt vi kontakten för alltid, jag kommer aldrig glömma dig….
Ibland är det den svåra vägen som blir den lättaste, men jag kommer aldrig glömma dig min vän…. Kommer aldrig glömma hur jag tittade ut över havet när jag var hos dig.. Oslokryssningen som kom vid sju..
Det fanns ingen rätt plats för mig i ditt liv och när det blir för jobbigt är det ibland kanske lättare att släppa taget. Jag klarar mig och jag har såklart fler som har en plats i mitt hjärta..
Kommer sakna dig…

Idag bestämde jag mig, det är det som är så skönt när man är själv… Vecka 29 ska jag resa iväg på restresa en vecka med ving ( har presentkort där). Jag har inte bestämt med någon, vill ju helst såklart resa med någon, helst en kille. Ingen resa som behöver ha några romantiska inslag men hade känts bra med en kille. Annars åker jag nog själv kanske? Lite farligt kanske att åka som ensam tjej? Vill ju inte att något ska hända… Är ju inte direkt den osociala stillasittande människan i heller. Så vecka 29 är jag till allas förfogande om någon vill åka, tänkte mig cypern eller någon grekisk ö..
Sola, bada, äta, gå på pub, bara lämna vardagen lite….bli brun…Sedan är det festivalen v. 30 så det passar alldeles utomordentlige….
Så jag ska iväg… känns skönt att ha något att se fram emot…
Sol sol…

En gammal vän kom tillbaka och försäljaren kom tillbaka… Dagen på jobb bläääääääääää ( underbara barn såklart och föräldrar, bara lite mycket med annat som med alla jobb) och den jag saknar saknar nog inte mig kanske, vem vet? Lite blää på det med….