Jessicas berättelser

Ska det vara så svårt att få det man vill i livet? Så himla roligt är det inte alltid att behöva kämpa och kämpa och man kommer ingenstans, men alla andra tycker att man gör det. Det finns ingenting i mitt liv som blir som jag vill just nu, kan ju lika bra lägga ner det. Varför får vissa allting ( vet att det inte är så såklart) och vissa ska vänta och vänta och vänta. När man tror att det ska gå framåt så går det bara bakåt och åt fel håll. Alla relationer och allting backar liksom.
När man tror att det ska bli på ett sätt och så blir det inte alls som man trodde. Antingen så är det bara så att jag är menat för något annat. Kanske menat att jag ska gå och bara vara i en öken eller något, själv?
När man sedan bestämmer sig för saker så är det tusen människor som ska lägga sig i ens val av allting. Man kan få höra :nä men Jessica ta nu och tänk igenom detta..( Jo det är säkert värt att ha en hyra på 11664kr i tio år till när man bor själv) och nä där kan man ju inte bo ( precis som man liksom är miljonär och kan välja). Och nähä ska inte ni med till cypern? ( Eller jo det får jag väl göra då, kostar bara 20000 minst och jag som har en hyra som då är rätt hög) Men jessica vabbar du nu igen? ( Jo jag älskar ju att vabba, det är min hobby att förlora några tusen varje månad). Men jo jag bor kvar här själv..
Var det inte meningen att din pojkvän skulle flytta in? Nä det var tydligen inte det ( passade ju inte riktigt för alla andra som var inblandade).
Så jo är kvar här i mitt radhus utan någon annanstans att ta vägen och älskar verkligen mitt liv där inget blir som jag vill på några håll alls, men det är lugnt hela mitt liv är ju liksom sådant.
Hade ju varit kul någon gång om alla människor som har något att säga höll tyst och om alla ville på samma håll i livet som jag.. Vara tillsammans med mig varje dag och bara finnas där för mig. Men alla vill ju ta andra vägar så jag får ju snällt vänta här på att allting ska bli som jag vill….
Och jo jag är lite bitter…

Jag hatar snö och vinter. vill ha sommar,värme och sol. Jag tycker inte om att skrapa bilen över huvudet taget. Jag tycker inte om att ha en massa kläder på mig i heller. ( Vet lät lite fel, menar ju alla ytterkläder)
Men ibland är det fint och ibland är det roligt.
Jobbat första veckan med en ny kollega och det är jättekul. Tror att det kan bli hur bra som helst
Det händer så mycket men ändå så lite. I helgen alla fyra barnen här och det var jättemysigt. Ett tag hade vi fem barn ( undra hur många barn man får plats med?) som gjorde olika aktiviteter.
Nu vill jag framåt. Tycker det går lite trögt just nu eller så är det jag som inte värderar det som händer i mitt liv till viktiga saker.
Vill resa… komma bort. Lite iallafall.
Funderat lite på en sak: Att man lever för att dö.. Är ju inte alls kul att tänka så. Kanske ska tänka på att leva när man gör det i stället..
Ta vara på alla stunder som har gjort en lycklig. Tänk att man är 37 snart.. Ångest. Har redan ställt in mig och varit 37 i ett år i tanken.
Precis som jag tänkte igår när jag var på apoteket eller ja i förrgår. Undra om alla i Sverige sover samtidigt någon gång. Kom fram till att vi inte gör det. Konstiga tankar.. Jag vet..
Jag längtar till april dock.. Kan ju vara lite varmare och är ju ljusare. Är nog inte speciellt positiv just nu i mörkret och kylan fast jag har det bra just nu med allt..
Får väl ha en trevlig helg och mysa lite extra.
Puss och Kram

.. på samma ställe. Sitter fast i radhuset.. Känns så iallafall, vill ju egentligen inte flytta men måste kanske på något sätt. Vecka ut och in känns det som att tiden bara försvinner. Jag förstår inte att det är lucia firande redan på fredag och nästa vecka är sista hela veckan man jobbar innan jul. Det var ju precis cypernresan och sommar..
På nyår så drar vi uppåt med barnen och det blir jättehärligt. Några dagar borta fast ändå hemma. Ska nog åka och visa lite i Trollhättan.
Jag har iallafall nya mål för nästa år:1. Skaffa bil
2. Läsa till förskolelärare
3. Flytta.
Det får räcka där…
Blev ett kort inlägg.. ska fortsätta stampa omkring ett tag..
Puss och kram

Någonstans men jag vet inte var eller hur allt kommer bli? Jättespännande men ändå kanske inte hela tiden…
Idag tänkte jag på att saker händer mig hela tiden.. Allting kommer till mig som vanligt. det är som i förra veckan när vi ska på tippen..
Hämtar barnen plus ett extra barn. Lämnar alla utom ett hemma, åker till min lillebror och hämtar upp honom, åker till Landskrona för att hämta min andra lillebror och släp.
Kommer tillbaka till Laröd. Packar hela släpet. Åker till tippen och då är den stängd. Alltså den ska vara öppen. Det resulterar med att vi beslutar att åka till min bror och slänga det där på hans jobb.. Fler saker som händer med det beslutet är att jag kommer på att jag aldrig kommer hinna till Landskrona och tillbaka för att sedan ge barnen mat. Ett annat beslut tar fart och det innefattar Mc donalds.. köra hem mig och mina bröder fixar att slänga, och lämna tillbaka släp.
Kommer fram och beställer.. Får reda på att maten inte är klar, utan vi måste ställa oss till sidan med bilen. Min bror uppmanar då dem att vi har släp och då säger hon att vi kan ställa oss vid kanten och det gör vi.. Det resulterar i att alla andra som inte heller får sin mat också ställer sig på nya ställen och till slut så finns det ingen plats för någon bil att passera eller för redan parkerade bilar att ta sig ut.
Min bror tycker vi ska stå kvar medan jag tycker till slut efter tutningar och andra människor som svär att vi ska flytta oss och då blockerar vi fyra bilar istället som står parkerade, och min bror får gå ut och hämta maten. Kaos.. beslut som inte alltid blir så bra.. Detta beslut resulterar också i att när de ska åka till Landskrona så har det hänt en stor bilolycka på motorvägen som resulterar i att min bror säger att han aldrig kommer hjälpa mig igen för sådant här kaos händer bara då jag är med.. suck..
Det var som i förra veckan när det hade snöat och jag skulle ta bussen till jobbet.. För det första så har jag inga vinterskor.. Ja ni förstår ju själva. Går ut i lite höga skor och håller på att halka och slå ihjäl mig. Det tar jättelång tid att ta mig till busshållplatsen. Får dessutom pulsa på sidan av vägen vilket gör att jag är genomblöt efter fem minuter.
När jag kommer fram till busshållplatsen så laddar jag min biljett i mobilen för jag har inte laddat mitt busskort. Jag ser plötsligt batteriet gå ner och beslutar då att stänga av alla appar och då dör mobilen.. beslutet jag tog resulterar i att jag inte har någon biljett längre eftersom mobilen är död. Ser mig omkring och beslutar mig då för att gå hem igen..Blir så trött på mig själv. Jag kan ju inte direkt ringa i heller. Kommer hem och ringer jobb ( säger att om jag ska ladda mobilen och åka igen kommer det ta en hel evighet) och sedan ringer jag en kollega som jag kan åka med ( bor typ granne med mig). När jag ska åka med henne så kommer vi inte fram där vi brukar för där står en stor lastbil så då får vi åka runt hela kvarteret och då där vi kan komma ut kommer det en annan stor sak.. så typiskt.
Idag fick jag reda på att jag fått en p böter också.. Stackars pappa. Har inte fått ngn böter på min bil så jag förstår ingenting..men så typiskt.. den förra var på 500 denna var på 700. Det var en påminnelse, har inte fått någon på bilen, helt galet… Men som sagt typiskt mig.
Det är bara sånt hela tiden..Förstår inte ibland vad det är med mig?
Som idag när jag skulle kasta apelsinskal. Har fullt med apelsinskal i händerna och trampar på hinken.. När jag ska kasta i alla så släpper jag foten.. ( har så dålig koordinationsförmåga) så alla skalen ramlar ut på hela golvet…Jag bara tittar på eländet.. helt galet..Tur det bara finns en av mig.
I tisdags var det iallafall en go man som stannade sin bil och gav sin parkeringslapp så jag slapp betala i 1 timme och 20 minuter.