Kärlek

Jag har kommit fram till att jag tror att jag är så himla svår att fånga…Killen ska vara på ett visst sätt.. det ska klicka i personligheten. Han ska förstå mina tankar och kunna ta att jag tänker alldeles för mycket. Jag ska prata ut om allt och verkligen vända och vrida på allt.. Känner två killar som står ut med detta.. min ex och en annan..
Jag tror att alla har en baktanke också.. varför skulle ngn vilja vara med mig..??
Är det för bra så är det fel.. för lite närhet är dåligt, för mycket så kvävs jag.. jag tror inte jag har hittat den stora kärleken.. eller jo det har jag egentligen, men den åkte förbi mig.. kanske om den backar lite så kan jag åka med..??
Det kommer alltid vara han tror jag.. ska bara hitta hans tvilling…
Någon som uppskattar allting jag gör fast det blir fel. Någon som kan ta att jag har en neredag och bara krama mig och säga att allting blir bra…
Just nu så känns det så bra med allting.. kanske kan landa ett litet tag och ta allt för att det är så här det kommer vara ett tag. Jag kanske bara ska vara nöjd…
Har människor som bryr sig så mycket om mig nu och vänner som jag älskar… Har en människa som jag älskar… det räcker kanske just nu..
Ler mer än vad jag gråter och gråter jag så finns alla där för mig…
Så tack alla människor som känner att det står ut med mig och älskar mig för den jag är… Älskar er….