Ödet….

Jag tror på ödet till en vis del….
Jag tror att man träffar vissa människor i livet av en anledning… vissa ger en mer och andra mindre. Vissa människor kanske man aldrig har en relation till som varar länge, vissa kan man inte vara utan hur mycket man än försöker.
Det här med relationer är svårt och ibland vet jag inte var jag har människor, jag blir undrande… Nästa dag får man ett samtal eller ett mess och man blir säker igen på vad man har, för att senare kanske bli osäker igen.
Jag har många vänner. Några har jag avslutat med på grund av olika anledningar och vissa har kommit in i mitt liv av andra anledningar.
I bland skulle jag så gärna sitta på min bänk när jag är 80 och se vad som hände med mitt liv, men bara typ fem minuter för sedan blir det ju jobbigt, jag vill ju leva det också. Hade bara velat veta vem jag gifter mig med, om jag skaffar ett till barn med den personen? Jag kanske alltid kommer vara en orolig själ eller kommer någon lugn människa få ner mig på jorden?
Jag har en vän som är väldigt lugn och stabil, jag blir lugn som en filbunke av honom… Jag behöver det ibland.
Nu hoppas jag på att ödet ska komma in och göra en sak som det gjorde för några år sedan, det är väldigt nära, men vi får se… kommer ödet göra som jag vill så kommer jag bli så glad… det får dock framtiden utvisa..
puss och kram på er….