What a Night!!

Våra nätter känns inte normala ibland, eller det som händer på natten vill säga. Min man snarkar rätt högt och det stör mig så himla mycket, att han går i sömnen gör inte det hela lättare. Det är som att ta hand om ett barn, tog hand om min lillebror när vi var små, han gick också i sömnen. I natt så vaknade jag av att min man gick upp och sa att han skulle på toaletten, han gick inte in på toaletten som man då brukar göra utan mot min dotters rum. Jag flyger upp och tar tag i hans arm och undrar vart han ska ta vägen och han svarar att han ska på toaletten. Jag säger då att toaletten ligger inte i vår dotters rum, jo då säger han. Då får jag liksom dra i honom för att leda han rätt och han blir sur ( han sover fortfarande). Han sätter sig på toaletten och jag fortsätter prata med honom trots att jag vet att han sover. Han är sur och tycker jag är trög när jag inte förstår att det finns en toalett till på Linns rum ( hade kanske varit praktiskt att ha en i varje rum ieförsig).
Vi lägger oss igen i alla fall och klockan är typ två på natten eller något. Då vaknar så klart min minsta och vill ha välling och jag går upp för att värma den ( jag är jättetrött), då ramlar jag ner för trappan och blir liggande på golvet. Jag vet jag trodde heller aldrig att det kunde hända. Jag har jätteont i handleden, höften och ryggen och försöker ropa på min man men han vaknar inte ( man kan smälla en bomb bredvid honom och han vaknar ändå inte, så jag visste ju det egentligen). Den lille skriker och vill ha mat och det är bara att masa sig upp så gott det går och värma ( är så trött och det gör så ont). När jag kommer upp så har han vaknat iallafall och han undrade hur det gick. ( lite pluspoäng kanske??). Resultatet av natten är att jag har ont i höften och ryggen och känner mig så gammal. Man ramlar inte ner för trappor. Kom på att min man var med om samma sak för ett år sedan kanske och då bröt han tån. Vi kanske ska sätta sådana där pensionärs stripes på trappstegen.
Nu ska jag leta vidare efter en mejladress till rektorn så att jag kan skriva och klaga på att min minsta inte får plats på förskolan…..puss

Det här inlägget postades i Familj, Förvirrat. Bokmärk permalänken.

4 svar på What a Night!!

  1. Maria Lejonklou skriver:

    Låter som en helt underbar natt!! Kanske en nattlampa…så att du ser trappan…?

  2. Rebecca skriver:

    Åh, vilken händelserik natt! En sådan man kan skratta åt i efterhand… 😀 Snygg design förresten. 🙂

Lämna ett svar