Larm

Jag tror verkligen egentligen att larm är bra men ibland blir det bara förvirrat och onödigt. Denna natt har inte varit som andra nätter, jag kan skratta åt det nu men jag var inte helt pigg på det inatt.
Min natt: Jag går och lägger mig tidigt eftersom mamma har gett mig en bok som jag börjar läsa ( det visar sig att den är jättebra också så jag måste ju läsa ut den) och den läser jag till tolv på natten. Jag tittar på klockan ( 00.18) och den är mycket, sedan somnar jag. När jag precis har somnat vaknar jag av ett larm: jag slänger mig ner på nedervåningen, öppnar ytterdörren och stänger av billarmet, stänger dörren, öppnar dörren ( måste ju låsa bilen igen), stänger dörren, väcker min man ( som blir lagom glad när han också precis har somnat), hoppas ingen granne vaknade. En granne har vaknat och är ute med ficklampa och tittar. Jag somnar om, då vaknar den minsta och vill ha mat. Jag går ner och värmer mat.
Min man skäller lite på mig eftersom jag väckte honom ( han sover på soffan), då säger jag: Nästa gång ska jag inte väcka dig då ska jag låta dem ta bilen och kommer det en mördare eller något så ska jag inte väcka dig, så kan ju alla dö. ( Jag vet hur överdramatiskt som helst, men jag var skittrött).
Jag somnar om, vaknar av det förbaskade larmet igen. Min man öppnar altandörren och konstaterar att det aldrig har varit vårt larm utan att det är grannens ( jag dör, varför sprang jag upp??) Han säger också till mig att det hade varit bra om jag hade låst dörren efter mig. Grannen gick ut igen…..jag somnade någon gång, vet inte när? Bara att jag är jättetrött.
Det var ju inte som den natten när det var storm i allafall och vi jagade våra sopor över hela gatan i piskande regn, så jag ska inte klaga, kunde ju varit värre liksom…
Jag är inte sur på grannen för det är ju inte deras fel, men sur för att jag flängde ner och stängde av billarmet som inte tjöt, jag i ett nötskal.. Have a lovely day…