Igår kom vi in på samtalet planeter, vilket jag kan tycka är rätt intressant. Vi började prata om Merkurius som är den som ligger närmst solen. Det som är roligt med den planeten är att ett dygn är ett år i vår tidräkning. Det som också är lite speciellt är att det är – 170 grader på natten och på dagen 450 grader. När vi pratade om denna planet så började jag fundera på det där med tiden. Jag vet att det inte fungerar såhär men vi kan ju låtsas lite…
Om jag hade bott på den planeten så hade en dag varit sex månader och jag hade hunnit hur mycket som helst på en dag, då kan ju ingen säga att jag inte gjort något. Jag hade hunnit tvätta all tvätt flera gånger om, jag hade haft hur mycket tid som helst för att städa och jag hade kunnat laga hur mycket mat som helst. Man fyller också år varje dag vilket kan vara trevligt ( om man hade haft vänner som också bodde där). Tänk vad många föräldradagar som man hade fått, man hade ju kunnat vara hemma i 480 år. Om jag då hade delat lite med den andre föräldern så hade man ju inte behövt göra något alls.
Det hade varit negativ för de som jobbar eftersom en dag är ett halvår ( jättelång arbetsdag) och sedan hade ju temperaturen ställt till det, men tidsmässigt så hade det ju varit jättebra..
Jag vet att det inte fungerar så men jag kunde ju inte sluta tänka på det…
Nu blir det lite kalas för lilla mig sedan bad ikväll…..
-
Senaste inläggen
- En ny söndag, nya tankar 05/05/2024
- En vanlig dag…. 27/04/2024
- Snart nytt år 10/12/2023
- Som en pensionär 18/11/2023
- Förvirrad på ICA 08/11/2023
- Vägen framåt 13/10/2023
- När framåt blev bakåt… 23/08/2023
Arkiv
Kategorier
Meta