Kan lika bra skriva namnet för alla vet ändå vem han är. Min Marcus vid havet.Efter typ nästan tolv år så är han min officiellt. Jag slipper tänka på det mer. Hur han liksom finns där i livet alltid och att jag inte vet hur det någonsin kommer bli.
Jag har väntat på att vi ska tillhöra varandra genom livet trots att allting är som det är. Vår relation har alltid varit speciell och den kommer fortsätta vara sådan. Kommer komma svårigheter men jag kämpar och han kämpar.
Han är den som förstår mig ända in på själen, han som aldrig dömer mig för någonting i livet, han möter mig i alla personligheter och hämtar upp mig.
Ibland hörs vi inte av på ett tag ibland hörs vi flera gånger på en dag. Finns inget tvång till något. Jag kan ha mina egna stunder, eller vara med honom, eller gå ut eller göra exakt vad jag vill.
Han vet exakt hur jag fungerar. Han är min livs kärlek.
-
Senaste inläggen
- En ny söndag, nya tankar 05/05/2024
- En vanlig dag…. 27/04/2024
- Snart nytt år 10/12/2023
- Som en pensionär 18/11/2023
- Förvirrad på ICA 08/11/2023
- Vägen framåt 13/10/2023
- När framåt blev bakåt… 23/08/2023
Arkiv
Kategorier
Meta