På väg…

Någonstans men jag vet inte var eller hur allt kommer bli? Jättespännande men ändå kanske inte hela tiden…
Idag tänkte jag på att saker händer mig hela tiden.. Allting kommer till mig som vanligt. det är som i förra veckan när vi ska på tippen..
Hämtar barnen plus ett extra barn. Lämnar alla utom ett hemma, åker till min lillebror och hämtar upp honom, åker till Landskrona för att hämta min andra lillebror och släp.
Kommer tillbaka till Laröd. Packar hela släpet. Åker till tippen och då är den stängd. Alltså den ska vara öppen. Det resulterar med att vi beslutar att åka till min bror och slänga det där på hans jobb.. Fler saker som händer med det beslutet är att jag kommer på att jag aldrig kommer hinna till Landskrona och tillbaka för att sedan ge barnen mat. Ett annat beslut tar fart och det innefattar Mc donalds.. köra hem mig och mina bröder fixar att slänga, och lämna tillbaka släp.
Kommer fram och beställer.. Får reda på att maten inte är klar, utan vi måste ställa oss till sidan med bilen. Min bror uppmanar då dem att vi har släp och då säger hon att vi kan ställa oss vid kanten och det gör vi.. Det resulterar i att alla andra som inte heller får sin mat också ställer sig på nya ställen och till slut så finns det ingen plats för någon bil att passera eller för redan parkerade bilar att ta sig ut.
Min bror tycker vi ska stå kvar medan jag tycker till slut efter tutningar och andra människor som svär att vi ska flytta oss och då blockerar vi fyra bilar istället som står parkerade, och min bror får gå ut och hämta maten. Kaos.. beslut som inte alltid blir så bra.. Detta beslut resulterar också i att när de ska åka till Landskrona så har det hänt en stor bilolycka på motorvägen som resulterar i att min bror säger att han aldrig kommer hjälpa mig igen för sådant här kaos händer bara då jag är med.. suck..
Det var som i förra veckan när det hade snöat och jag skulle ta bussen till jobbet.. För det första så har jag inga vinterskor.. Ja ni förstår ju själva. Går ut i lite höga skor och håller på att halka och slå ihjäl mig. Det tar jättelång tid att ta mig till busshållplatsen. Får dessutom pulsa på sidan av vägen vilket gör att jag är genomblöt efter fem minuter.
När jag kommer fram till busshållplatsen så laddar jag min biljett i mobilen för jag har inte laddat mitt busskort. Jag ser plötsligt batteriet gå ner och beslutar då att stänga av alla appar och då dör mobilen.. beslutet jag tog resulterar i att jag inte har någon biljett längre eftersom mobilen är död. Ser mig omkring och beslutar mig då för att gå hem igen..Blir så trött på mig själv. Jag kan ju inte direkt ringa i heller. Kommer hem och ringer jobb ( säger att om jag ska ladda mobilen och åka igen kommer det ta en hel evighet) och sedan ringer jag en kollega som jag kan åka med ( bor typ granne med mig). När jag ska åka med henne så kommer vi inte fram där vi brukar för där står en stor lastbil så då får vi åka runt hela kvarteret och då där vi kan komma ut kommer det en annan stor sak.. så typiskt.
Idag fick jag reda på att jag fått en p böter också.. Stackars pappa. Har inte fått ngn böter på min bil så jag förstår ingenting..men så typiskt.. den förra var på 500 denna var på 700. Det var en påminnelse, har inte fått någon på bilen, helt galet… Men som sagt typiskt mig.
Det är bara sånt hela tiden..Förstår inte ibland vad det är med mig?
Som idag när jag skulle kasta apelsinskal. Har fullt med apelsinskal i händerna och trampar på hinken.. När jag ska kasta i alla så släpper jag foten.. ( har så dålig koordinationsförmåga) så alla skalen ramlar ut på hela golvet…Jag bara tittar på eländet.. helt galet..Tur det bara finns en av mig.
I tisdags var det iallafall en go man som stannade sin bil och gav sin parkeringslapp så jag slapp betala i 1 timme och 20 minuter.