Förvirrad som vanligt

I går var det fotbollscup i Ödåkra och jag har aldrig varit där.. ( alltså i Ödåkra har jag ju varit men inte på idrottsplatsen).
Det börjar ju bra med att jag får polisen bakom mig.. Jag kör och kör, finns inga parkeringar= jag är jätteirriterad. När jag hittar en så blir jag superglad och tänker att jag ska köra in i fickan.. ( hatar att fickparkera). Bilen kommer jättesnett och är halvvägs ute på gatan. Polisen kör upp bredvid mig och vevar ner rutan. Jag får hjärnsläpp och öppnar dörren ( har tydligen glömt hur man öppnar fönstren). Han frågar om jag ska på cupen ( han är jättesnygg) och jag säger jag.. Sedan frågar jag om jag får stå där och då säger han: det blir nog bra.. Vadå nog bra? Sedan kör det och jag får fickparkera… Sedan får jag gå jättelångt så min son nästan blir sen…
Har kommit på sedan att jag är en sådan som sätter mig utanför stora grupper… Alla andra familjer med barn lägger ut sina filtar och myser…. Jag vet att jag hade varit välkommen, jag pratar med dem såklart men jag tycker det är skönt att vara själv tydligen..
Ligger i solstolen och myser.. Rensat ogräs, handlat, tvättar och min son är hos en kompis…
I morse så tänkte jag: åh vad skönt att jag inte tänkt på honom.. Det var kört på fem minuter.. Drömde inte om honom iallafall men om en massa andra killar… Festa gjorde vi också..
Dagens i landsproblem: hur kan människor som man inte känner och aldrig har sett komma in i ens drömmar och prata med en? Jag känner ingen långhårig kille som vill bli tillsammans med mig och ingen rakad i heller..
Ja vilka problem man kan ha…nu ska jag sola vidare och sedan blir det nog lite muffinbak..