Ensam

Det finns inget värre när man känner sig ensam fast man inte är det. När man känner att ingen förstår en fast många försöker så gott det går. När man känner att man kämpar på tusen håll varje dag och ingen vet hur jobbigt man har det för man berättar inte allt för alla. När man tror att vissa äntligen förstår men det visar sig att det gör de inte alls.. När man känner att man kan skita i alla för de bryr sig inte ändå. ( även om de såklart gör det). Man känner att man är där för alla andra men ingen är där för en ( Fast de är de). Det är bara känslan som inte har med verkligheten att göra, en inre tomhet av något.
Sådär nu över till normala saker som ”normala” människor kanske förstår. Har haft en underbar vecka med bara tre dagar jobb med bara tidiga dagar. Har varit ledig med mina barn och gjort en massa saker och träffat gamla arbetskollegor jag inte träffat på ett tag ( många tycker jag träffar gamla arbetskollegor hela tiden, men jag har ju en del). Har fått reda på att några människor faktiskt bryr sig om mig väldigt mycket, speciellt en… Och bara det känns ju så fantastiskt. Har inrett en ny vägg i mitt vardagsrum och nu kommer en helg full av kalas.
Veckans tabbe: skulle baka citronkladdkaka och jag tyckte inte den blev så kladdig.. dagen efter så hittade jag det smälta margarinet i mikron.. Undra om jag är förvirrad eller vad.
Veckans mysterium: Hur kommer det sig att det finns nya bredda smörgåsar i vår kyl på jobb som ingen har brett?
Undra vad som kommer hända med kärleken?