Livet som går och går

… och som går bak och fram, står still och stampar. Ibland så är det så himla skönt att låta livet bara vara och låta det ta med mig bort dit där det landar. Jag undrar om det kommer landa någon gång. Jag har ju som vanligt allting man behöver tror jag men ändå som min exman sa att jag är rastlös. Jag måste göra något nytt igen. Det kan vara att börja läsa, flytta, byta livsstil. Det finns mycket man kan göra för att livet inte ska bli för tråkigt.
Idag höll jag på att krocka och det var verkligen väldigt nära. Jag var tvungen att köra höger i rondellen istället för vänster för att inte få den andre bilen rakt in i sidan. Det resulterade i att jag var tvungen att ta ett helvarv i Laröd och börja om med allt igen. Då började jag tänka på saker som livet och allting. När jag kom ut på 111:an så var där kö och jag var tvungen att köra över spärrlinjen.. ( så förbjudet).
Alla dessa människor i bilarna med olika liv och olika öden.
Jag var tvungen att ta kontakt med lite vänner nu också. Jag kände att jag måste vara jag lite.. Inte tappa vännerna. Alla vänner har sitt och jag har mitt. Vissa perioder är jag jättesocial och andra inte. Jag och min exman pratade jättemycket i går och ibland saknar jag just det pratandet och skrattandet, det var nästan så att man inte ville lägga på. Vi har gått vidare och det är också bra men ibland tänker jag ju på att det kanske varit bättre att ge barnen en hel familj. Tänk att ha mamma och pappa alltid hos sig. Jag har nog aldrig varit med någon som haft så stort tålamod med mig iallafall. Är ju inte så lätt alla gånger att handskas med. Det kan jag erkänna efter att ha varit med om min livsresa.
Puss och kram