Solen…

.. är något av det underbaraste som finns…Man blir glad, får energi och blir alldeles lycklig. Jag längtar tills ikväll.. Längtar efter den som orkar lyssna på det jag tänker om jag vill berätta. Bara att något orkar lyssna på alla mina livskonstiga tankar är underbart. Jag har börjat ta tag i vissa saker själv nu och det känns så bra… Fast jag är ju tvungen att bli vuxen nu kanske? Eller jag vet inte, kommer aldrig bli det…
Tänk på att man ska berätta för den man tycker om att man verkligen tycker om den för man vet aldrig vad som ska hända. Har man det jobbigt med saker runt omkring sig så är det mest positiva som jag känner att man lever, har ett hem och människor som älskar en för den man är. Det spelar ingen roll då om man har mycket eller lite pengar, om man har jobb eller inte eller om man har andra problem. Problem är olika stora för olika människor. För mig blir problem som för andra kan verka jättestora ganska små för det finns alltid positiva saker i allt som är jobbigt och det är det som får mig att älska livet.
Jag är däremot rädd för att när det är som bäst ska bli dåligt igen, rädd att förlora det som är bra. Jag är inte van att allting bara kan vara bra, vet inte vad det är för något? Inte ha problem inom sig och utanför…
Nä nu ska jag sluta för just nu är det bra men tänker väldigt mycket på att jag kan mista det en vacker dag och det är jobbigt… har svårt att bara njuta och tänka på att jag är värd det…För jag är ju värd det egentligen…