Ibland…

.. tror jag att jag verkligen har tur i allt på en gång..så nu väntar jag bara på motgången.. Hoppas på att det är att min bror är på sjukhus bara så att inte det kommer något som är värre liksom.( jag vet lät dåligt men han kommer att bli bra så då kan jag skriva så).Nu är det verkligen såhär att jag tror att vändningen har kommit… Nu kan jag ju då inte skriva det här eftersom det inte är officiellt än. Men snart.. Den andra saken som jag hoppades på har också såklart inträffat och den kan jag absolut inte skriva om här, men snart kanske det kommer när man minst anar det. Är så himla lycklig och det kunde man ju inte tro för tre veckor sedan…
Snart har jag jobbat min första vecka och svisch så försvann den….Denna veckan har verkligen varit så förvirrad för mig, går verkligen och tänker så mycket på allt som händer så jag glömde idag vad jag skulle göra överhuvudtaget…Är så splittrad på alla håll, försöker verkligen vara jag men det är så svårt när de gamla kollegerna som vet hur jag fungerar inte är där och kan täcka upp mina förvirrade kommentarer och mitt förvirrade tillstånd och bara skratta åt mig..Saknar två så himla mycket. Den ena vet exakt vad jag tänker på genom att titta på mig och vi är ett sånt bra team.. som jing och jang typ.. Den andra bara vet och säger ingenting om det utan bara tar mig för den jag är…
Saknar att skratta… Idag pratade vi dejter på jobb.. intressant.
Jag tycker ju faktiskt att man kan träffas och dejta några gånger eller jag kallar det dejta fast det kanske inte är det direkt ( kunde ju säga att jag och exet hade dejter också fast vi var gifta). Min manliga kollega träffar en tjej en gång sedan bestämmer han sig, det går ju inte… Jag försökte förklara att man måste ju lära känna varandra och se om det känns bra..Det räcker ju inte med en gång.. Det tyckte han dock, jag svarade med att det kanske är därför du inte hittar någon. ( jag vet efteråt när jag tänkte på vad jag hade sagt så var det kanske lite elakt, jag är inte sådan) Han ger sig inte i heller.. Jag försökte förklara att jag kanske tycker jättemycket om killen men han kanske inte är säker och vill träffa mig mer för att se om det kan vara något eller tvärtom. Jag måste verkligen vara så förvirrad eller så är det faktiskt han som inte förstår att det är lite mer komplicerat . Man måste ju se om man fungerar i hop..Man måste ju vara på samma nivå i mycket. Det vardagliga måste ju fungera: mat,intressen, värderingar, mysfaktorn, livssyn, humor, kärlek och en massa annat. Man behöver ju absolut inte vara lika men man måste ju komplettera eller bara klaffa i varandra liksom, det vet man inte på en middag.. Så nä jag behöver flera träffar…
Nu skrämmer jag säkert bort 100 killar men hoppas i allafall att en stannar för det hade ju varit trevligt. Gud vad jag har skrivit, pratat med vänner och ja allt är helt underbart… VERKLIGEN!!