Semester

Det här med semester är så himla skönt. Man slipper tänka på att man måste vara uppe en viss tid, när man ska äta och inga tider och passa. Ändå så planerar man inte lite saker som gör att man får att göra ändå. Man behöver liksom ha att göra hela tiden. Har inte många dagar med barnen kvar innan jag är barnfri i två veckor. Det ska bli skönt att sova en hel natt, det ska bli skönt att inte höra mamma varje sekund, det ska bli skönt att slippa pipet och skriket, men gud vad det kommer bli tyst och gud vad jag kommer sakna dem.
När man är ledig så har man så himla mycket tid över till att tänka på saker och det är ibland jobbigt. Det är en människa som jag verkligen måste glömma för min egen skull, men det kommer nog aldrig gå, han finns där i minnena och fantasierna. Jag kan gå igenom allt vi har gjort tusen gånger och saker jag hade velat göra en miljon gånger. Vissa dagar känns det som att jag har glömt medan andra känns det som vi precis har setts.
Jag har gett upp om att försöka glömma, hade varit lättare om han inte hade velat glömma mig eller rättare sagt varit tvungen att glömma mig. Det hade ibland bara varit lättare i livet att göra det man känner för hela tiden..
Men det kan man ju inte för då sårar man en massa människor och det är inte bra. Vi får väl se vad framtiden ger… Kanske blir fantastisk, inte vet jag….