Kärlek

I mitt liv är det så att jag inte alltid får det jag vill ha. Om jag nu får det så är det något annat som skiter sig typ. Nu är det så att jag har fått det jag vill när det gäller kärlek tror jag men det är inte helt lätt. Så mina krokiga vägar i livet blir nog inte mindre krokiga. Jag är ändå lycklig för jag vet vad jag vill, men det kommer ta tid att ta sig dit. Jag väntar tålmodigt och tror någonstans att detta kommer bli bra i slutet, men det kommer nog komma motgångar såklart också. Det är inte lätt att leva alla gånger. Det jag har väntat på har jag nog nu, men det måste stanna också. Om det stannar så kommer jag vara lycklig i kärlek för resten av livet.
Att längta, känna att man inte kan vara utan honom ( fast det kanske hade varit det bästa ibland), när man tänker på honom konstant, när inget spelar någon roll bara man får vara med honom… Då är man kär ( iallafall jag).
Detta livskapitel är inget som alla vet något om, det är vår resa tillsammans mot lycka och harmoni i livet. Det är gråt, prat, utbrott, irritation, ångest kontra: lycka, kärleksfulla handlingar, positiva ord om varandra, livstankar, framtidsplaner som ska bli ett tillsammans.. Vem sa att kärlek är lätt?
Jag hoppas att allting blir bra till slut.. Ska skriva en bok om det har jag kommit fram till iallafall. Där ska allt som funnits på vägen hit skrivas ner och dokumenteras och sedan hur det går sedan. Hade velat veta slutet nu redan… Men det är bara vi som konstruerar det och jag hoppas på ett glatt och lyckligt slut.
Kram från lilla mig