Att planera…

.. sin vardag när man har barnen är ett måste. Jag är så trött så jag skulle kunna somna stående men det kan jag ju inte. Idag var jag uppe kvart i fem ( ljuger lite men hade satt klockan på det iallafall) gick upp halv sex../ skulle lämna barnen sex ( Är som en brandman på morgonen bara jag får sova lite extra så går det så fort sedan). Jag har då organiserat barnens kläder i högar med vad de ska ha på sig kvällen innan och packat väskorna. Bara att ta en hög och lägga vid respektive barn, har man tur så klär det på sig ( brukar ha tur för det mesta).
Sedan ska jag också klä på mig och jag har ingen hög, är mer den improviserade typen.. kan hända då att jag inte hittar två strumpor som ser likadana ut och då har nöden ingen lag utan jag får ta dem. Jag lämnade dem 6.05.
Sedan får jag inte parkera där jag brukar vilket resulterar att jag ställer bilen och får gå en bra bit ( kändes som en mil). Idag slutar jag tidigt och ska hämta barnen och då vill en ha med en kompis och en vill springa på fritidshemmets dag. Kör hem två barn och sedan tillbaka för att hämta det tredje efter hon sprungit.
Min son har sedan fotboll ( hade en snäll mamma som hämtade honom och lämnade tillbaka han sedan så slapp jag det) och jag skulle ta ut pengar och handla lite. Det är ett himla farande.
Nu undrar ni hur jag har tid att sitta här eller hur.. Har två som badar och en som sköter sig själv, snart dags för packning inför i morgon då bägge barnen har gympa på sin skola + att dottern har gympa efter skolan också..
Är ledig i fyra dagar sedan.. Det är dock en fotbollscup som ska spelas, en gympaträning och en match till…Undra hur det blir när den minsta också ska träna?
Jag klagar inte men ibland när man är trött och som idag när man tvättar lite och sådär, så känner man bara att man hade velat ha någon som kom och gjorde allt det tråkiga så att man bara kunde vara med barnen och mysa…
Har inte riktigt koll på läget med mina relationer.. Mitt ena M är borta men vet inte riktigt hur det kommer gå med det andra.. Mitt tredje är kvar som alltid. Mitt andra M har också funnits där alltid så han kommer nog tillbaka. Just nu fokuserar jag mig på familjen och mig själv men saknar en viss famn och saknar att bara kunna stänga ute världen och vara där.