Bläckfisken

Jag känner mig som en bläckfisk… ska vara där för ett barn och alla andra på samma gång. Ska hjälpa till i klassen, plus att jag ska ha ett eget ämne. Jag ska se till att ett barn kommer in till lektionen, samtidigt ska jag se till så att samtliga kommer in, eftersom de inte verkar vilja komma in, utan tar en egen rast. Jag ska sedan ha min rast+ vakta på barnens raster för ett barn egentligen, men alla barn kommer till mig så fort det är något. Efter den rasten ska jag antingen ha gymnastik eller gå till biblioteket, samtidigt som jag ska se till så att mitt barn kommer in till lektionen och att alla andra barn är inne… sedan ska jag ha min rast…sedan är det fritids med helt andra barn som jag har hand om. På fritids kommer det andra konflikter och andra saker som förgyller dagen.
Det var en kille innan mig som inte orkade, men jag vet att jag gör det…
Det är ju bara tredje veckan men känns som jag varit där i en evighet. Jag får kramar varje dag, jag skäller på barnen varje dag och jag gör verkligen mitt bästa för att alla ska ha det bra. Det är slagsmål, söndriga glasögon, barn som trillar, papperskorgar som sparkas i sönder, pinnkrig, Större barn som kommer och bråkar med de mindre, kramar, kärlek och underbara barn. Men jag är ingen bläckfisk… Hur ska jag räcka till? Sedan har jag ju egna barn som behöver mig och idag var det gråt, gympa, trötta och hungriga barn, kallt och bara underbart. Speciellt när man måste tanka och så på kvällen för att komma iväg i morgon. Läste sedan något brev om värmeljus,servetter och ljusstake som skulle med så då fixade vi det. I morgon är det varm choklad som ska med och en liten matsäck… Mina underbara barn… Min underbara familj…Jag saknar dock en person idag och hade verkligen velat ha den personen här… men i morgon blir det.. sedan är det snart helg.. puss på er….