Att lämna….

.. vissa saker är jobbigt. Just nu ska jag lämna mitt gamla jobb och det är då man kommer på hur mycket man uppskattar det. Hur ska jag kunna vara utan kullaberg? ( ok när det regnar är det kanske inte jätteroligt att vara där). Alla barns funderingar och tankar.. Idag var det ett barn som bara började gråta och när jag frågadevad som hade hänt så var det inget.. Inget hade hänt, han saknade ingen och han hade inte skadat sig eller hade ont någonstans. Han fick sitta och gråta bara, så mysigt att bara vara där för honom. Har tagit kort på diverse salamandrar, svampar och grodor. Jag skrek jättehögt idag när en liten groda ramlade på min mobil.. Man skulle kunna tro att det var ett rovdjur som kom och anföll oss…
Dagen började idag med att jag var tvungen att reda ut en personlig sak och det var så mycket skönare när den var utredd så slapp jag tänka på det. Jag var inte säker på hur det skulle sluta, men det slutade som jag ville och jag är så glad för det. Jag är egentligen inte glad för att det blev som jag ville utan väldigt glad och närmst till överlycklig….Lättare att säga till personer vad man tänker så blir det bra oftast iallafall. Det känns verkligen dubbelt när man är i skogen och messar. Lever fullt ut i naturen med att vandra och upptäcka, så står man med en telefon och messar..
Det är det med allt man lämnar att man vill ha tillbaka det man lämnar i början, sedan klarar man sig bättre och bättre med det nya. Jag tror att nu på året sedan jag flyttade har förstått att jag kommer bo här ett tag. Om jag då inte skulle träffa någon som vill flytta ihop eller mot förmodan kanske skulle vilja starta i något nytt boende..
Som vanligt så sa jag att jag skulle lägga mig för en timme sedan och har fortfarande inte lagt mig… Är ju så dålig på att gå och lägga mig, mycket lättare när någon säger till mig…
En vecka kvar i morgon till jag slutar fyra dagar tills jag ska ut och hoppas på att det inte är mer än 10 dagar tills jag ska göra en annan sak…

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar