Beslut…

.. är inte lätta att ta ibland och i efterhand kanske de var fel beslut man tog. Hur man än gör så kan det bli fel. Just nu tror jag personligen att fel beslut är fattat och det kommer inte bli rätt igen. Man vet ju aldrig sådant i eförsig för det beror ju inte bara på en själv såklart. Ibland avslutar man sådant som man inte orkar med för tillfället och då önskar man kanske att personen i fråga ska ändra på ens beslut, när det inte händer så börjar man ifrågasätta sig själv och beslutet. Egentligen så var det nog rätt, men nu känns det tomt.
Vet inte vilka beslut som är de värsta? Beslut om pengar eller beslut om relationer eller andra beslut? I bland undrar jag typ vid jul vad som hänt mig. Jag kan vara vänner med hela världen, men har kommit fram till att när jag blir för sårad så går det inte längre. Har jag blivit vuxen? Eller tänker jag mer på mitt eget bästa?
Varför ska jag behöva vara glad hela tiden utåt? Eller vara så himla trevlig hela tiden? Jo för egentligen är jag ju en sådan person men denna och förra veckan har jag inte varit det… Kanske är det hösten eller så är det bara jag? Tänk att bara sitta i soffan och vara i någons famn eller bara sitta och prata och skratta, vill det så mycket, men inte med vem som.. Har börjat bli kräsen med det också… Det finns två jag vill göra det med…en utan famn och en med…. ( olika relationer det där)
Jag hade velat det så mycket i helgen men det blir inte av så jag har beslutat att försvinna från stan en natt… Behöver miljöombyte och en annan viktig person i mitt liv. Behöver prata och bara vara lite…
Nu kommer alla som läser undra vad som hänt och undra hur jag egentligen mår… Jag mår bra, det gör jag ju alltid… Är glad nästan jämt, men orkar inte alltid bara… Ska upp kvart över fem i morgon, vet inte riktigt varför jag är uppe så sent men såg på en serie som jag älskar ”Sons of anarchy”. Man kan bli lite deppig av den också för en massa dör och kärleken är så stark och ja allting… Får skylla på att jag är trött och förkyld…men jag är glad för att en person finns för mig och det andra som jag kanske ångrar kommer jag nog inte ångra i morgon för det var nog bäst iallafall för mig?

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar