Möten…

med nya människor är helt underbart. Det hände en jättejobbig sak denna veckan som fick känna mig så ensam och typ som om jag skulle dö ( klart jag inte hade dött men det kändes så). Innan helgen blev det bättre och kalaset för min tvååring fick en trevlig avslutning. Ibland när man känner att allting verkligen är så dåligt så kan det ju bara bli bättre och människor omkring oss får oss oftast att känna oss bättre och bättre. Tänk de som inte har några vänner eller som inte vill träffa nya människor som kan lyfta upp en och få en på bra humör igen.
Jag vet att jag pratar mycket om detta men ibland bara träffar man någon som får en och skratta och som man mår bra ihop med. Det behöver inte betyda att det är något som ska bli en allvarlig relation eller något men någon som lyfter upp en lite när man mår dåligt. Jag träffade en sådan i helgen och jag är så glad över det. Det var längesedan jag skrattat så mycket. Denna veckan har jag också verkligen förstått att jag har så många vänner som är där för mig om jag bara är ärlig och berättar att jag faktiskt kanske inte är på topp. Är ju en sådan som aldrig ska visa något, men nu var jag tvungen om jag skulle klara mig kändes det som, kanske är det en överlevnadsinstinkt. Det sköna med allt detta är att min ex är underbar och där för mig, jättekonstigt, men skönt. Han vet precis hur jag kan bli och vad jag behöver. Så nu ser jag bara framåt och tar allting som det kommer och eftersom jag inte dog så har jag ju hur mycket som helst jag kan göra nu. Nu när jag skrattat så mycket så lär ju alla få dras med mig hur länge som helst dessutom, älskar att skratta…
Det jag har lärt mig med den känslan jag fick är att jag förstår att folk kan må dåligt och att folk inte vill kliva upp ur sängen, jag har tur och är verkligen så lyckligt lottad som har någon positiv kraft i mig alltid.. Vet inte var den kommer ifrån men varje dag man lever ska man vara lycklig över, även hur jobbiga dagarna än kan vara…Så lite positiv energi till alla….och ni som läser ta inte det jag skriver så allvarligt, måste ju skriva saker jag vill….
Nu ut på balkongen igen…