Låta det vara…

Läste gamla mess idag från en person. Den relationen som jag har med denna person blir jag inte riktigt klok på men jag tycker så mycket om honom. Jag kom till en ny insikt idag i den relationen iallafall och måste nog ge mig en klapp på axeln, låt det vara Jessica, låt det ge med sig, snälla analysera inte ihjäl det.
Sedan kan jag ju tycka att det är trevligt att få lite omtanke från andra hållet, men det kanske är meningen att det ska vara såhär ett tag bara för att ordna till sig senare? Eller så blir det aldrig som förr? Kanske är mening med det också?
Jag är verkligen en människa som säger det jag känner och skriver mess till den jag tycker om och berättar det eftersom jag har den livssynen jag har. Jag tycker alltid att man ska berätta hur man känner för det är bättre så man vet var man har varandra. Jag har den också eftersom man aldrig vet vad som händer nästa dag? Då vill jag ha sagt det jag kände annars vet ju aldrig den människan det.
Jag har en annan också men det behöver jag inte bekymra mig för, men det tog två och ett halvt år att bygga upp den relationen med ex antal nedgångar och uppgångar. Det är min bästa killkompis som alltid kommer finnas där och tvärtom. När jag kommer till den insikten så spelar ingenting roll för då vet man…
Jag och relationer i ett nötskal…
Den personen som jag tycker om, (jo jag tycker faktiskt om honom. Jag som skulle skita i kärleken och skita i allt….?), hoppas jag får träffa fler gånger och hoppas att vi kan hitta tillbaka kanske?
Hoppas min dotter är bättre i morgon så jag kan komma till jobb på fredag… Händer det så kommer allting annat att fixa sig…
Puss och kram och jo kärlek finns nog ändå kanske